Fortsätt till huvudinnehåll

Ångest.

Idag är det lördag. En lördag med väldigt fint väder till och med. En lördag denna sommar med solsken.
Vansinnigt sällsynt.
Och härligt.
Eller inte.
För jag har hela dagen vikt åt att plugga.
Eftersom att jag har världens bästa jobb så hade jag möjlighet att gå tidigt två dagar för att ägna mig åt mina andra plikter. Men en anledning till att det är världens bästa jobb är att det är så fantastiskt härliga människor jag jobbar med. Härliga människor som har stor arbetslunch på torsdagen som drar ut på tiden så att konsekvensen blir jag inte kan smita hem tidigt och kasta mig in i min uppgift. Härliga människor som ska ha middag på fredagen, så att jag tar långpromenad med en kollega efter utstämpling och sen sitter och snackar bort flera timmar på en Grekrestaurang när jag borde plugga, plugga, plugga.
Att jag dessutom är byggd så att jag inte fungerar intellektuellt på kvällstid är det en stor nackdel när jag nu ska jobba hela dagarna samtidigt som jag ska plugga. För det finns ju dom som kan sitta och skriva hela kvällarna och halva nätterna. Det kan inte jag. Efter middagen ungefär så får jag varken in eller ut något vettigt från skallen.
Så härliga, soliga lördag, ha det så himla fint! Jag sitter vid min dator och tycker synd om mig själv. Helt i onödan, för vad är lite sol mot umgänge med härliga människor?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.