Fortsätt till huvudinnehåll

Gott och blandat.

Jag hör på nyheterna att choklad ska vara nyttigt igen, det ska minska risken för stroke. Det fantastiska är att den här gången gäller det även ljus choklad.
Självklart måste de förstöra denna goda nyhet med att informera att det gäller en mängd på en bit om dagen, eller en halv chokladkaka i veckan. För annars ökar man risken för fetma och sjukdomar i dess följd.
Jag blev lite glad en stund där, jag trodde jag hade hittat en bra ursäkt för min hang-up att jag måste ha godis när jag pluggar. Det vore skönt att slippa kämpa emot den nu när jag ska ägna alla dagar, hela dagarna åt att plugga.
Fast nu ljuger jag lite. Jag ägnar kanske inte hela dagarna åt att plugga. Igår hann jag med att jobba på morgonkvisten och fika med härliga blondiner på eftermiddagen.
Jag hinner med praktiska göromål som att städa också, eller ta tag i såna där småsaker som har legat och skramlat i bakhuvudet. Ta reda på saker, kolla upp saker, fixa saker.
Jag har gjort en lista på borde-fixa-saker som ska roa mig när jag behöver en paus från skolböckerna.
En sak jag har tänkt på och hunnit kolla upp är att flera sagt sig ha svårt att kommentera på den här lilla bloggen. Någon liten annan blogg sa att det berodde på vilken webb-läsare läsaren hade, att Blogger inte funkade bra med Internet Explorer, men att bloggaren skulle ändra på någon inställning i kommentars-funktionen. Så det gjorde jag. Nu kanske det går bättre?
Men nu ska jag göra det som jag ska göra. Plugga.
"Det blir väl inga problem för dig att plugga distans, du som har sådan disciplin med ditt pluggande?"
Jo, fast även om jag är disciplinerad så betyder det inte att det kan kännas motigt att göra det jag ska. Även de som gillar sina jobb jättemycket kan väl känna att man har lust att få slippa jobba en dag? Jag kan också sitta och önska att jag var på en varm sandstrand med en härlig roman, istället för i soffan med en hög böcker, ett Word-dokument, penna och kladdpapper och 4 webbsidor öppna. 
Tankar som gör att jag sitter och vägrar avsluta ett tråkigt blogg-inlägg istället för att fortsätta skriva min uppsats.
Men nu!
Efter jag har gått och köpt lite stroke-medicin...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.