Lite i taget.

Min make vill inte att jag ska stressa. "Lite i taget" säger han som ett mantra, vi måste göra saker lite i taget.
Det är väldigt snällt och omtänksamt av honom, men han förstår varken mig eller min tillvaro. För nu är det dags, nu är jag åter igen heltidsstudent, vårt hem är min arbetsplats.
Vad kan vara mer stressande än att sitta och försöka plugga samtidigt som man omgärdas av saker som måste fixas?
Så idag blir det lite i taget:
Lite svabba badrum eftersom det är stopp i avloppet.
Lite skriva diagnoser.
Lite plocka undan tvätt.
Lite skriva inlämningsuppgift.
Lite diska.
Lite vattna blommor.
Lite ha Skype-möte med läraren.
Lite skriva inköpslista och veckomatsedel.
Lite skriva inlämningsuppgift till.
Lite ta hand om sällskapssjuka katter.
Lite plocka undan.
Lite äta då och då kanske skulle vara bra.

Eftersom jag försöker lära mig det där att ta det lugnt och inte stressa ska jag inte tänka på att imorgon kommer jag behöva städa lite, klippa lite klor på katter, stryka lite tvätt, handla lite och skriva lite uppsats,  för att det hinner jag inte lite idag.

Det är så mycket lättare att gå iväg till ett jobb, då behöver jag inte titta på "lite i taget" medan jag ska försöka göra mitt egentliga arbete. Vilket säkert är anledningen till att maken tror att det är mindre stressande att skjuta upp saker och fixa lite smått på helgen. Fast jag vill ha saker färdigt på helgen så jag slipper jobba på det i veckorna.
Men jag är inte bitter, jag tar det lite i taget så att jag inte behöver stressa.