Fortsätt till huvudinnehåll

Hur tänkte du nu?

Jag har förstått att jag ses som något av en pluggis.
Att jag drar åt nörd hållet.
Visst, jag tycker att det är roligt att plugga, jag går igång på att lära mig allt möjligt som jag tidigare tyckt varit hyfsat ointressant och jag gillar att skriva uppgifter.
Det kan ju vara en bra förutsättning för tillvaron i skolbänken.
Men jag har liksom förutsatt att en del av anledningen till de fina betyg jag har fått, har legat i att lärarna ser att jag är genuint intresserad och engagerad.
Därför blir jag lite förvånad när jag får samma omdömen från en distanslärare jag aldrig träffat eller pratat med.
Mest undrar jag ärligt vad det är i mina uppgifter som de pratar om, för jag kan inte alltid se att jag har gjort det de beskriver. Som på den andra inskickade uppgiften så fick jag veta att jag drog så bra slutsatser.
Gjorde jag? Var då?
Det är ofta jag undrar vad lärarna läser, vad exakt det är jag har skrivit som ger de omdömen jag får.
Egentligen borde jag ha frågat någon gång, för det kan ju vara bra att veta vilka formuleringar som betyder det där de pratar om, så jag vet vad det är jag gör. Kanske skulle det ta bort en del av den där nerviga hysterin jag dras med inför varje bedömning?
Men å andra sidan; att jag har fixat högsta betyg på två uppgifter snabbt skrivna efter långa arbetspass, och på helger, i kombination med heltidsarbete, borde väl också lugna ner mig?
Det gör det inte.
Jag kommer nog aldrig bli en person som har nerverna under kontroll.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...