Hur tänkte du nu?

Jag har förstått att jag ses som något av en pluggis.
Att jag drar åt nörd hållet.
Visst, jag tycker att det är roligt att plugga, jag går igång på att lära mig allt möjligt som jag tidigare tyckt varit hyfsat ointressant och jag gillar att skriva uppgifter.
Det kan ju vara en bra förutsättning för tillvaron i skolbänken.
Men jag har liksom förutsatt att en del av anledningen till de fina betyg jag har fått, har legat i att lärarna ser att jag är genuint intresserad och engagerad.
Därför blir jag lite förvånad när jag får samma omdömen från en distanslärare jag aldrig träffat eller pratat med.
Mest undrar jag ärligt vad det är i mina uppgifter som de pratar om, för jag kan inte alltid se att jag har gjort det de beskriver. Som på den andra inskickade uppgiften så fick jag veta att jag drog så bra slutsatser.
Gjorde jag? Var då?
Det är ofta jag undrar vad lärarna läser, vad exakt det är jag har skrivit som ger de omdömen jag får.
Egentligen borde jag ha frågat någon gång, för det kan ju vara bra att veta vilka formuleringar som betyder det där de pratar om, så jag vet vad det är jag gör. Kanske skulle det ta bort en del av den där nerviga hysterin jag dras med inför varje bedömning?
Men å andra sidan; att jag har fixat högsta betyg på två uppgifter snabbt skrivna efter långa arbetspass, och på helger, i kombination med heltidsarbete, borde väl också lugna ner mig?
Det gör det inte.
Jag kommer nog aldrig bli en person som har nerverna under kontroll.