Fortsätt till huvudinnehåll

Svårt att hålla fokus.

Så var det dags att sitta i telefon och skicka mail istället för att plugga, igen.
Jag fick besked i lördags från CSN att skolan hade anmält att jag skulle plugga en kurs, ha ett uppehåll och sen plugga två kurser till. Så är det ju inte.
Jag kontaktade såväl distansskolan som KOMVUX. Distansskolan svarade på direkten, alltså på en lördag, att det var KOMVUX som anmälde det och att enligt distansskolans register pluggar jag tre kurser i följd.
KOMVUX hörde inte av sig på hela dagen igår.
Inte heller på hela förmiddagen idag.
Trots att jag mailat tre personer.
Så då ringde jag till expeditionen,  presenterade mig och sa att jag hade ett bekymmer.
Jag fick till svar att då blev hon bekymrad, för det var väl samma person som redan haft så mycket bekymmer med distansskolan.
Så nu är man känd på KOMVUX. Eller kanske ökänd.
Först försökte man sig på att säga att det var distansskolan som anmält fel till KOMVUX, men där har jag ju redan hört mig för, så istället ändrade den här personen saken och lovade att det skulle vara fixat hos CSN imorgon.
Sen fick jag en ursäkt. För allt bekymmer jag har haft, som jag fått ta tag i, som jag inte borde behövt ägna tid åt.
Ibland lönar det sig att vara en B.o.B.
Jag tänker att det ska bli väldigt skönt att slippa ha med KOMVUX att göra om några månader.
Nu ska jag ägna mig åt plugget, om inte fler bekymmer dyker upp såklart.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.