Begär.
Vill ha.
Onödiga måsten.
Jag erkänner, jag kan inte alltid hålla emot, ibland blir jag löjligt glad över fullkomligt onödiga saker.
Just idag pratar vi mobiltelefoner.
Nu är ju det ämnet en blandning av vill ha och skiten håller inte mer än ett par år innan all modern teknik de proppat in i dem och alla timmar man numer leker med dem, gör att de börjar strula.
I vintras var det dags att byta.
Till jul fick jag en ny av maken.
Nej, jag har inte IPhone. Fast alla har det. Fast man måste ha det.
Jag är i android-lägret och körde Samsung s2. Jättenöjd fast jag tveksamt bytte från HTC. Det var inte en bättre telefon än den gamla som börjat ge upp, jag fick inte fler oumbärliga funktioner, även om det fanns fler funktioner än den gamla mobilen och den hade bättre prestanda. Typ.
Så finns det möjlighet att få en Samsung s3.
Samma mobil, men med nya funktioner och lite bättre prestanda.
Jag behöver inte kunna lagra mer, ha snabbare uppkoppling än jag redan har eller bättre grafik. Jag behöver verkligen inte kunna pausa genom att lägga handen på den, zooma genom att vinkla, kolla på HD, ha en skärm som går igång när den registrerar att jag tittar på den, eller kunna skaka fram funktioner. Jag behöver garanterat inte andra funktioner som jag inte ens vet att den har än.
Men plötsligt vill jag ha dem.
Trots att de är så onödiga, trots att jag inte behöver dem, trots att jag säkert knappt kommer använda dem, trots att jag har en mobil jag är nöjd med och har använt i bara 8 månader.
Varför?
För att det är roligt.
Det är vad det bottnar i.
Att titta på nyheter i mobilen, skaka på den och den uppdaterar, hö-hö funny.
Att skärmen ser ut och låter som en vattenpöl när jag öppnar den, fniss å cooooolt.
Gu vad löjlig man är.
För att inte tala om ytlig.
Men jag vill påpeka att det handlade om få, alltså inte köpa ny. För så pass mogen är jag att jag inte köper ny mobil förrän den gamla börjar bråka och jag skulle aldrig sätta mig med fler mobilabonnemang för att få den senaste (hallå alla fjortisar och deltagare i Lyxfällan, då får man väl vänta tills det gamla abonnemanget går ut?!).
Men jag känner mig ändå fånig, som faktiskt tycker att det är roligt.
Nu ska man hitta någon som har ett begär till en S2:a. Kom å köp.
Vill ha.
Onödiga måsten.
Jag erkänner, jag kan inte alltid hålla emot, ibland blir jag löjligt glad över fullkomligt onödiga saker.
Just idag pratar vi mobiltelefoner.
Nu är ju det ämnet en blandning av vill ha och skiten håller inte mer än ett par år innan all modern teknik de proppat in i dem och alla timmar man numer leker med dem, gör att de börjar strula.
I vintras var det dags att byta.
Till jul fick jag en ny av maken.
Nej, jag har inte IPhone. Fast alla har det. Fast man måste ha det.
Jag är i android-lägret och körde Samsung s2. Jättenöjd fast jag tveksamt bytte från HTC. Det var inte en bättre telefon än den gamla som börjat ge upp, jag fick inte fler oumbärliga funktioner, även om det fanns fler funktioner än den gamla mobilen och den hade bättre prestanda. Typ.
Så finns det möjlighet att få en Samsung s3.
Samma mobil, men med nya funktioner och lite bättre prestanda.
Jag behöver inte kunna lagra mer, ha snabbare uppkoppling än jag redan har eller bättre grafik. Jag behöver verkligen inte kunna pausa genom att lägga handen på den, zooma genom att vinkla, kolla på HD, ha en skärm som går igång när den registrerar att jag tittar på den, eller kunna skaka fram funktioner. Jag behöver garanterat inte andra funktioner som jag inte ens vet att den har än.
Men plötsligt vill jag ha dem.
Trots att de är så onödiga, trots att jag inte behöver dem, trots att jag säkert knappt kommer använda dem, trots att jag har en mobil jag är nöjd med och har använt i bara 8 månader.
Varför?
För att det är roligt.
Det är vad det bottnar i.
Att titta på nyheter i mobilen, skaka på den och den uppdaterar, hö-hö funny.
Att skärmen ser ut och låter som en vattenpöl när jag öppnar den, fniss å cooooolt.
Gu vad löjlig man är.
För att inte tala om ytlig.
Men jag vill påpeka att det handlade om få, alltså inte köpa ny. För så pass mogen är jag att jag inte köper ny mobil förrän den gamla börjar bråka och jag skulle aldrig sätta mig med fler mobilabonnemang för att få den senaste (hallå alla fjortisar och deltagare i Lyxfällan, då får man väl vänta tills det gamla abonnemanget går ut?!).
Men jag känner mig ändå fånig, som faktiskt tycker att det är roligt.
Nu ska man hitta någon som har ett begär till en S2:a. Kom å köp.
Kommentarer