Fortsätt till huvudinnehåll

Mycket snack och lite känsla.

Så har Ulf Brunnberg öppnat truten.
Det är läskigt att höra att någon man tycker som han tycker. Det är ännu läskigare att höra hur många som faktiskt håller med.
Frågan jag ställer mig är inte varför han måste uttala sig som han gör, jag undrar istället hur det kommer sig att människor fortfarande lyssnar?

Kommentarer

Anonym sa…
Om det tex börjar brinna i din lgh/hus och du hittas avsvimmad inomhus så hoppas jag det är en lång och stark man från brandkåren som hittar dig och inte en tunn kvinna på 1.60. För då är du död inom kort. Det har inget med feminism eller ej att göra utan är verkligheten. Den verklighet som skall få dig utburen till friska luften. Liksom att en person på 1.60, smal och tunn, man som kvinna, inte passar in på fängelser och häkten. Då är du naiv.
B.o.B. sa…
Hej Anonym.
Jag hoppas att den dagen jag behöver hjälp kommer den person som hjälper mig att vara kompetent nog att utföra sitt yrke. Precis som jag räknar med att den läkare, pilot, snickare, kock, städare, vårdare eller annan yrkesperson som en dag ska hjälpa dig, kommer vara kompetent att utföra sitt yrke.
I övrigt så är jag naiv nog att tro att yrkeskompetensen för personer som arbetar på fängelser och häkten ligger i något annat än genitalier och kroppsstorlek. Jag har mer respekt för deras yrken än att tro något annat.
Men tack för att du är med och belyser hur mycket fördomar som fortfarande omgärdar dessa, och andra, yrken.

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...