Fortsätt till huvudinnehåll

Wroom, wroom.

Nu kör vi!
Ja, för jag är med på banan igen.
Nu får det vara nog med gnäll och depp, även en B.o.B. har sina gränser. Hela vitsen med att vi skulle ta en IVF paus var ju för att jag skulle slippa gå runt och må päck, och allvarligt, vad är väl ett berg av läxor jämfört med IVF tillvarons tortyrkammare?
Läxor kan man ta tag i, och det gjorde jag, hela helgen lång.
De senaste tre dagarna har jag: skrivit 5 sidor på en inlämning, gjort en laboration(baka-baka-liten... ...-limpa...) och skrivit labbrapport, skrivit ett moraliskt dilemma, skrivit en biografi över en vetenskapsman, avverkat 10 sidor matte, gjort en uppgift i språkkunskap, plöjt igenom 40 sidor i ena läroboken och 30 sidor i en annan och det gjorde jag två gånger, och jag har börjat på den mastodontuppgift jag ska ägna de närmaste två veckorna åt.
Yea!!
Under natten hade jag också den stora förmånen att sova, inte så många timmar, men jag sov i ett sträck, jag slapp vakna varannan timme.

Nu ska jag banne mig plantera in den ytterst provokativa visan "sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min" innanför pannan, och leva efter den som om den vore en lag.
För gnäller jag över någonting en längre tid så känner jag att jag antingen kan låta det ta över och permanent förpesta min tillvaro, eller göra någonting åt saken.
Jag vill inte vara ett offer, så jag gör någonting åt saken.
Jag är gärna B.o.B., men helst med glimten i ögat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.