Fortsätt till huvudinnehåll

Så lång, baj, baj.

Snart drar vi.
Yey.
Jag ser så mycket fram mot det här att jag inte kan annat än bli besviken, som det brukar bli när förväntningarna är för höga.
Greken och jag pratade häromdagen om att i verkligheten, där man oftast befinner sig, så går det ju inte att fly från sina problem och bekymmer, de har tålamod nämligen och väntar på dig när du kommer tillbaka. Kanske har de till och med passat på att växa till sig.
Fast som en envis åsna så fortsätter man att försöka.
Eller nej, det gör jag egentligen inte, eftersom jag är medveten om att det inte går till så, att det är en väldigt dålig lösning på bekymmer att försöka springa ifrån dem.
Jag ska väl snarare försöka lägga dem åt sidan ett tag, ta en liten paus, hämta kraft till att ta tag i dem på nytt.
Kombinerat med sol, värme och en jädra massa mat och dryck.

Medan jag är borta kan ni väl sätta lite fart och ta fram våren?
Vore hyggligt att komma hem till det vädret som verkar ha legat i startgroparna, och inte en ny period av snöstormar.

Inte vet jag om jag kommer höra av mig, jag vet inte ens om det kommer finnas någon waj- faj så jag ens kan höra av mig.
Men en vecka går ju fort, tyvärr, så jag är väl snart tillbaka.

Baj, baj, så lång, se jo soon.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.