To stress or not to stress.

När det är lite mycket, ni vet, när högen av saker att göra aldrig verkar bli mindre, samtidigt som tiden att göra det på blir allt kortare. Då.
Det är precis då man ska använda lite av den där försvinnande tiden till att träna.
Hur ologiskt det än verkar, och hur mycket det än går emot alla matematik, så är det värt att slösa bort dyrbar tid man inte har, till det.
Att trycka in hörlurarna, dra på volymen och höja tempot är världens bästa bot mot stress. För bra och trallvänlig musik tömmer skallen på tankar, och när flåsandet börjar finns inget utrymme för att tänka på någonting annat än att fortsätt lite till.
Sen, efteråt, när musklerna blivit ömma av arbete, och inte spänningar, då mår man bra, då känns allt som ska hinnas med lite mer lätthanterligt.
Dessutom har jag hört av en sjuksyster och kollega på stora sjukhuset att det enda sättet att bli av med alla skadliga ämnen som kroppen producerar vid stress, är just fysisk aktivitet. Inte vet jag om det stämmer eller är sant, men det låter som en bra anledning att ta sig tid att rensa ur kroppen i stunder som dessa.
I alla fall så det vad som får mig att orka. Och behålla förståndet. Det lilla jag har.