Fortsätt till huvudinnehåll

Studiero.

Jag vill inte plugga på distans, jag tror att jag lär mig mer i ett klassrum. Att ha lärare som förklarar, det uppstår spontana frågor och diskussioner, man får ta del av andras tankar och åsikter, sånt gillar jag.
Jag är också hyfsat social och får klipulver i brallan av att inte få träffa andra människor.
Men dagens skola är ju väldigt mycket självstudier, vilket för en social varlse kan kännas lite ensamt.
Då är det ju jättehärligt att ha katter som vill hjälpa till och göra en sällskap.
Fast.
Jag finner det lite knepigt att koncentrera mig när en katt vill ligga i mitt knä, där dator, böcker och anteckningar redan ligger, en annan vill ligga och kela med mitt hår på soffkudden bakom mig, och spinna högt i mitt öra, och den tredje bestämmer sig för att böcker och anteckningar som ligger i soffan är den allra härligaste sovplatsen.
Sen är ju jag så mesig att jag tänker att de bara vill väl, och att det är min plikt att ta hand om deras behov, så jag vill inte flytta på dom. Skittöntigt.
Det är lite av ett under att betygen har blivit så bra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.