Fortsätt till huvudinnehåll

Jädra påhitt.

Jag erkänner lätt att jag inte hänger med, inte har koll, är ofta sist ut.
Jag var säkert sist i Stockholm med att prova sushi till exempel.
Men samtidigt så är jag inte den som bangar för att prova nya saker, jag är bara lite seg i starten.
Snart ska jag förflytta min vinter-lekamen till solen, och kom på den brillianta planen att jag skulle prova på det där med vaxning.
För nä, jag har aldrig provat det förut, mina ben har alltid skrapats lena av rakhyvlar, men jag tänkte att det kunde vara skönt att slippa det under semestern.
Sagt och gjort, todäj vas de däj, jag hade köpt såna däringa remsor, de verkade lätta att få till.
Men vad i hela helskotta är det för jädra påhitt vi kvinns har för oss!?
Jag har inte låg smärttröskel, jag har utsatt mig för smärta alldeles frivilligt många gånger, jag har suttit i timmar under tatuerarnålen, och låtit läkare sticka nålar i mitt inre, men det här?
Dra åt pipsvängen.
Jag ryckte i en sån där remsa, försökte skrika men kunde inte för jag hade tappat andan, torkade tårarna ur ögonen, började andas igen, svor, och märkte att jag bara hade ryckt halva remsan.
Två ryck till och jag hade lyckats med en, som förutom att den hade skinnflått mig, bara hade tagit bort en tredjedel av håren.
Så det blev inga fler remsor.
Det kommer bli fortsatt rakhyvel för mig.

Kommentarer

Greken sa…
FYFAN! Nej håll dig till rakhyveln. Hoppas att ni får en underbar resa! Blogga om du orkar och kan :-)
Anonym sa…
Äh, det är en vanesak! Vaxremsorna går varma hos mig.. Jag ska hjälpa dig om du vill? Min syster vaxar tillochmed sina privata delar, hela, med remsor. Är du säker på att gjorde rätt? Hoppas du har det alldeles underbart på playan,kram/ Å

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.