Arvegods.

När jag går och firar lilla pappsen kommer jag hem med ovärderlig gåva.
Farmors armband.
Fantastiskt.
Vilken ära.
Med åren blir det allt viktigare med arvegods, även om jag alltid har haft en svaghet för släktklenoder.
Vårt hem har små öar av minnen från min uppväxt lite här och där, och fler blir det varefter mor och far blir äldre.
Det verkar som att den nostalgi som blir viktigare i min ålder avtar senare, för mormor och farmor hade också en benägenhet att vilja ge vidare sina ägodelar.
Jag hoppas verkligen att vi kommer få någon att pracka på vårt bohag och mitt smyckeskrin en dag.