Fortsätt till huvudinnehåll

Gammal hund.

Jag läser 6 ämnen för tillfället.
Jag har med åren blivit allt mer tankspridd.
Jag är ordningsmänniska ut i fingerspetsarna.
Jobbig kombination.
När inlämningsuppgifter, prov och "läs det här" börjar ramla in från alla håll och kanter i en allt högre takt, börjat tant B.o.B. få problem att hålla reda på allt.
Och herr B.o.B. är inte direkt en ordningsmänniska, han är mer en ta-det-som-det-kommer-människa, en det-ordnar-sig-människa och också lite tankspridd-professor-människa.
Ingen hjälp där alltså. Eller jo, han är ett väldigt bra komplement till min hysteriska ordningspolis-sida, men han är inte så bra på att hjälpa mig hålla reda på saker.
Så, jag nämde att jag skulle behöva någonting för att få en överblick på alla läxor för att slippa känna mig så överhopad och noll-kollig, typ en stor whiteboard med hela månader i taget. Men kanske skulle det fungera med en bra almenacka, en väggvariant kanske..?
Jag vet inte, jag har inte kolla upp vad som finns att välja på.
Maken tittar på mig som om jag kom från stenåldern och säger: "Men lägg in det i Googlekalendern så får du det på mobilen och paddan också."
Detta har varit vår dispyt i många år.
Jag tycker inte att jag får samma överblick som i vanig kalender, han tycker att man får det.
Men å andra sidan, jag glömmer bort saker mycket mindre än vad han gör (vad han än påstår).
Men jag förstår inte vad jag missar?
Alltså visst, mobilens kalender är bra för att lägga in påminnelser som tjuter till när man är uppe i det blå, och jag anväder larmen flitigt.
Men av någon pedagogisk anledning så tappar jag koll där, jag ser mönstret mycket bättre i vanlig pappersform, utan att på något sätt kunna motivera varför.
Därför är dagens belöning för att jag har tränat på morgonen, och suttit och skrivit flitigt på en av uppgifterna i den enorma läx-högen, ett besök på bokhandeln för almenacksjakt.
Det är bättre så.
Tryggt.
Säkert.
Gammalt och beprövat.
För jag vägrar tydligen att lära mig sitta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.