Fortsätt till huvudinnehåll

Winter-lovers.

Hos oss är det 19 grader i lägenheten.
Inte illa, jag hör om dom som har 17.
Fast vi har 19 grader och vind, för att våra fönster är gamla och dåliga.
När jag idag har suttit här hemma och, surprise!, pluggat så har jag haft raggsockor och halsduk på mig. Men jag har frusit ändå.
Nu ska jag uppbåda allt mod jag kan finna i min kalla lekamen för att gå och lägga mig.
Det blir ju bra om ett par timmar för jag brukar vakna och svettas under fluffigt täcke mitt i natten, men vägen dit, herre...
Jag kommer få lov att klä av mig med hjälp av fingrar som är som istappar. Kan jag ha på mig vantar då?
Jag kommer få lov att ta av mig halsduken, eller måste jag det? Finns det någon risk att jag stryper mig själv om jag sover med den på?
Sen kommer jag få lov att krypa in under ett iskallt täcke, tillsammans med en katt vars päls är... ...iskall (jag kommer bara på liknelser som börjar med is, av någon anledning).
Om jag sen har lite tur och sover, och därför blir lite varm och gosig, så kommer jag få lov att byta det mot att gå upp i kylan imorgon bitti, och klä av mig i ett iskallt badrum för att duscha.
Men det är väl ändå en himla tur att vi äntligen fick lite vinter!?
Eller hur winter-lovers?
(Ja, jag är ironisk, jag tillhör generationen som har sån humor.)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.