Fortsätt till huvudinnehåll

Winter-lovers.

Hos oss är det 19 grader i lägenheten.
Inte illa, jag hör om dom som har 17.
Fast vi har 19 grader och vind, för att våra fönster är gamla och dåliga.
När jag idag har suttit här hemma och, surprise!, pluggat så har jag haft raggsockor och halsduk på mig. Men jag har frusit ändå.
Nu ska jag uppbåda allt mod jag kan finna i min kalla lekamen för att gå och lägga mig.
Det blir ju bra om ett par timmar för jag brukar vakna och svettas under fluffigt täcke mitt i natten, men vägen dit, herre...
Jag kommer få lov att klä av mig med hjälp av fingrar som är som istappar. Kan jag ha på mig vantar då?
Jag kommer få lov att ta av mig halsduken, eller måste jag det? Finns det någon risk att jag stryper mig själv om jag sover med den på?
Sen kommer jag få lov att krypa in under ett iskallt täcke, tillsammans med en katt vars päls är... ...iskall (jag kommer bara på liknelser som börjar med is, av någon anledning).
Om jag sen har lite tur och sover, och därför blir lite varm och gosig, så kommer jag få lov att byta det mot att gå upp i kylan imorgon bitti, och klä av mig i ett iskallt badrum för att duscha.
Men det är väl ändå en himla tur att vi äntligen fick lite vinter!?
Eller hur winter-lovers?
(Ja, jag är ironisk, jag tillhör generationen som har sån humor.)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la