Fortsätt till huvudinnehåll

Tiden går.

På dagens filosofi-lektion var ett ämne tid.
Mer exakt hur olika tid är, alltså hur fem minuter kan vara en sekund, eller en evighet.
Om upplevd tid är så olika mot den tid vi mäter, hur kan vi veta vilken tid som är den verkliga?
Ja, vi får massor med finurliga funderingar på filosofin, om vad som är verklighet, vad som är kunskap, vad som är tid.
Jätteroligt. Och det gör en lite knäpp.
Men tid är konstigt.
Tid mätt i år är ännu konstigare.
Som att min lilla pappsen har arbetat sin sista arbetsdag idag, för nu blir han pensionär.
Det är konstigt på riktigt.
Jag minns att för många år sen så gick gammelmoster i pension, och då var ju hon gammal, men pappsen är ju inte gammal.
När gick 65 åringarna från att vara så gamla, till att vara inte så gamla?
Dessutom så var det bara igår som det var jättelänge kvar tills pappsen skulle bli pensionär.
Flera år kan ju inte gå på några veckor.
Och den här: Om min pappsen blir pensionär, hur jädra gammal är jag?
Kan min egen ålder ha något att göra med att pensionärerna inte känns lika gamla?
Nä, pappsen är nog inte pensionär nu, han har bara väldigt många semesterdagar att ta ut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.