Tiden går.

På dagens filosofi-lektion var ett ämne tid.
Mer exakt hur olika tid är, alltså hur fem minuter kan vara en sekund, eller en evighet.
Om upplevd tid är så olika mot den tid vi mäter, hur kan vi veta vilken tid som är den verkliga?
Ja, vi får massor med finurliga funderingar på filosofin, om vad som är verklighet, vad som är kunskap, vad som är tid.
Jätteroligt. Och det gör en lite knäpp.
Men tid är konstigt.
Tid mätt i år är ännu konstigare.
Som att min lilla pappsen har arbetat sin sista arbetsdag idag, för nu blir han pensionär.
Det är konstigt på riktigt.
Jag minns att för många år sen så gick gammelmoster i pension, och då var ju hon gammal, men pappsen är ju inte gammal.
När gick 65 åringarna från att vara så gamla, till att vara inte så gamla?
Dessutom så var det bara igår som det var jättelänge kvar tills pappsen skulle bli pensionär.
Flera år kan ju inte gå på några veckor.
Och den här: Om min pappsen blir pensionär, hur jädra gammal är jag?
Kan min egen ålder ha något att göra med att pensionärerna inte känns lika gamla?
Nä, pappsen är nog inte pensionär nu, han har bara väldigt många semesterdagar att ta ut.