Fortsätt till huvudinnehåll

Tillbaka till dåtiden

Som om lediga dagar aldrig har hänt så var jag tillbaka på jobbet idag. Visserligen hemifrån, men det gjorde inte mycket skillnad. Samma meddelanden, samma frågor, samma utbildning. Fast nu på en hård köksstol framför en liten laptop istället för på en ståmatta vid ett höjbart skrivbord med en stor skärm. Det finns ju fördelar med att vara på jobbet också. 
Utvilad var jag inte och varken en löprunda innan jobbet eller mängder med kaffe hjälpte. Semesterdagarna kändes lite bortkastade.

Fördelen med att jobba hemifrån är ju att man hinner förbereda middag för papsen och Bobbo, eftersom vi inte kunde ha veckomiddagen hos mamsen. Hon är kvar på sjukhem och lider, mer för att maten tydligen är usel än för att hon känner sig krasslig. Det är väl ett gott tecken. 

En annan fördel med att jobba hemma är att katterna gillar läget. Gammelkatt är min nya bästis eftersom Lillfjant försöker ta över hennes områden och hänger i Pyrets rum. Då flyttar Gammelkatt in till mig. Idag kunde hon ligga i mitt knä nästan hela förmiddagen medan jag satt i utbildning via Zoom  Lillfjant dog nästan av att vara utelåst från rummet och försökte därför gräva sig genom dörren medan jag skulle presentera min uppgift. Jag tror inte att det hördes i mötet, ljudet av desperat katt, men helt säker kan jag inte vara. 

Imorgon gör jag om det här, innan jag tar helg och låter fler lediga dagar glida mig ur händerna. 
Följ rådet på skylten tack. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.