Som en vuxen person så ska man inte undvika saker för att de är obehagliga eller jobbiga. Så idag var jag vuxen och åkte långt iväg till sjukhuset för återbesök.
Jag lyckades åka i rusningstrafik utan att skrika högt i frustration, utan istället känna mig tacksam för att jag promenerar till jobbet.
Jag lyckades leta mig fram till rätt avdelning på detta sjukhus jag aldrig varit på.
Jag lyckades stanna kvar tills jag blev uppropad.
Sen fick en väldigt rar läkare trycka ner en kamera i min näsa för att titta i min hals, med repliken "Det kommer vara riktigt obehagligt." När det obehagliga var avklarat gav han en medlidande blick och förklarade att det ändå var lättare än det han behövde göra därefter, när han skulle klämma på mina halsmandlar, med fingrarna alltså.
Halsen och halsmandlarna fick godkänt, det fanns ingen bakomliggande orsak, som cancer, att finna. Men om jag fick halsböld en gång till så ska halsmandlarna bort, "och det är ju ganska besvärligt."
Lättad, men lite stukad, åkte jag iväg till jobbet. Så fortsatte dagen utan att på minsta sätt låtsas om att jag fått veta att den minskade kapacitet jag känt sedan halsbölden nog berodde på att "det tar längre tid att återhämta sig efter en sådan kraftfull infektion när man är äldre." Jag skulle ge det lite tid.
Kommentarer