Fortsätt till huvudinnehåll

Bara i förstadiet

Det är ju lite spännande att inse hur mycket information det finns om förklimakteriet, som liksom aldrig nått ut. Och ju mer man läser, känner igen sig, och pratar med andra, desto mer förstår man att det är så himla vanligt. 
Här går en hel drös människor omkring och blir fullkomligt mörbultade av kroppens taffliga försök att ställa om, men ska bara låtsas som allt är som vanligt.

Eftersom frågan är lite undanskymd fortfarande är det svårt att hitta faktabaserade sidor om vilka besvär som är vanliga, de som finns känns lite torftiga och fokuserar mest på själva klimakteriet inte förklimakteriet. Mest tjatas det om svallningar och sömnbesvär, när alla man pratar med beskriver så mycket mer än så.
Jag tycker att den här listan känns mer heltäckande:
Nu tycker jag att jag hör mycket mer om ämnet än tidigare, men det kan ju likaväl bero på att jag lyssnar efter det. Men hur kan det här inte vara på tapeten mer? Här går vi runt som vuxna individer med allt ansvar det innebär, och är inte ett dugg bättre än de hormonella tickande bomber som pubertala ungdomar är.
Få tid till gynekolog är som leta efter enhörningar vid regnbågens slut, att sedan få hjälp för sina besvär när det "bara" är förklimakteriet är en jäkla golgatavandring. Hela tiden mumlar ett gäng för-tanter "Bara fem till tio år till."

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.