Lång tid kan vara plötslig

Bara sådär så var tre månader förbi och vår student går tillbaka till skolbänken. Vi tackade för att få övat oss på handledarrollen med fika, lunch och en liten present.

Hon tackade med en present och ett fint kort

Med så fina ord fick jag ny energi att slutföra handledarutbildningen med den mastiga examinationsuppgiften.

Inledningen är skriven, syftet formulerat, kanske har jag fått till frågeställningen. En teori är vald, tre handledningsmodeller är valda. Jag har antecknat 5 sidor av hänvisningar till bra saker i litteraturen och tankar kring det. Kanske kommit på en struktur och hur diskussion och sammanfattning skulle kunna se ut. Litteraturlistan är skriven.

Ändå är jag så långt ifrån en sammanhållen text, och värst av allt; jag har inte gjort försättsbladet.

Men det var en otroligt spännande upplevelse att vara handledare, kanske just för att jag också gick utbildningen parallellt. För man förstår att handledning är så mycket mer än att bara låta någon "haka på" eller "gå bredvid", man får istället jobba med något och hjälpa någon att utvecklas. Det hjälper ju en själv att utvecklas.

Så, nu är vi på egna ben igen, kollegan och jag, och även om det blir tomt så kommer det också bli skönt att få tid för att bara göra sitt jobb. Man behöver ju lite egentid även på jobbet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen