Fortsätt till huvudinnehåll

En dag

Arvsmassorna brukar återkomma till ämnet om vad som är orättvist. Jag skulle kunna lämna som förslag att det är lite orättvist att trots att jag jobbar hemifrån så måste jag gå upp samma tid, och ge mig ut tidigt på morgonen i bitande kyla, för att Polarn vill vara på morgonfritids. Det känns lite orättvist ändå.

Sen skulle de kunna kontra med att det är orättvist när man jämför hur deras skoldag ser ut jämfört med min. När jag är i skolan så sitter jag i 3 timmars Zoommöte hemifrån, och resten av dagen med en hög böcker och en dator, i sällskap av Gammelkatt.
Hon ställer sig något skeptisk till teorier, metoder och modeller vad det ser ut, men jag tror jag får ihop mitt paper. 

En fördel med att jobba hemifrån är att man kan använda lunchrasten till att handla julklappar. Särskilt när man bara ska sitta och läsa och skriva efter lunch, för då kan man äta och jobba samtidigt. Fast det innebar att jag gav mig ut i det tråkiga vädret en gång till, helt frivilligt, dumt av mig.

Ibland har man ju en väldigt bra plan. Som att jag hade planen att göra lasagne till middag eftersom jag var hemma och därför kunde laga en middag som tog lite längre tid. Men köttfärsen som hade bäst före datum den 24/11 hade blivit dålig. Den här gången orkade jag inte gå ut i kylan igen, så jag fick improvisera.
Omelett; en klassisk räddning ändå.

Det finns absolut fördelar med att jobba hemifrån, nackdelen är att man blir så seg. Jag känner mig som Lillfjant när dagen närmar sig sitt slut.
Så imorgon återgår jag till den vanliga rutinen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.