Förlåt att vi stör

Polarn och jag pratade som bäst när hon plötsligt stannade upp och väste "räv"- med utropstecken.

Vi ser den ju emellanåt på vår väg mot dagens göromål.

Jag väste "Ojojojojoj", med utropstecken.

Vi väser ju inte på det sättet som innebär: Vilt djur, akta dig! Utan som äkta stadsbor menar vi: Vilt djur, vilken ynnest.

Det finns en meme på en person som närmar sig ett lejon och texten är i stil med: Mina sista ord kommer vara: Jag vill klappa den! Det är väl lite där vi befinner oss, men med precis tillräckligt med vett för att putta över oss på den sidan där vi aldrig skulle få för oss att försöka.

Nu stod vi istället som fånar vid skogsdungen där denna räv frusit i sina rörelser och desperat försökte lista ut var den skulle ta vägen för att komma undan dessa dårar, och pratade med den.

Hej räven! Förlåt att vi stör! Hej-Hej! Oj, bli inte rädd, gå före du!

Så det gjorde den.

Någon meter bort hittade den ett hål i ett staket och smet in. När vi gick förbi såg vi att den stod någon meter in och spanade på oss, gömd bakom en gran.

Jag tror inte att önskan att få komma nära och bli bästa kompisar var ömsesidig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen