Fortsätt till huvudinnehåll

Hitan och ditan

Först slank jag iväg till jobbet. Mest uppförsbacke och bara ett tunt snölager, för det som kom under helgen hade faktiskt röjts.

Sen slank jag hem från jobbet. Då är det mest utförsbacke och snön hade fyllt på lite under dagen, utan att röjas undan. Den mest intressanta delen av promenaden hem var därför den nyligen asfalterade backen, som med ett fint lager snö blir glashal. Men då har man redan fått öva på en väg där gångvägen belagts med plattor, som också blir glashala med en gnutta snö. Jag bröt inga ben, kanske för att jag stannade upp och njöt av månens skådespel.
Den lyste så stark.

Sen slank jag iväg till arvsmassornas skola efter middagen för att hämta upp Polarn. Hon hade ställt upp som volontär vid skolans öppna hus, i utbyte mot pizza och en biobiljett. Hon var så nöjd med sin insats. Det är spännande att se hur hon så gärna provar på saker, som att vara med i olika elevråd, ställa upp på sånt här, hjälpa kompisar. Hon är en modig unge. 

Till sist slank jag hemåt, med siktet på sömn. Det blev sent igår eftersom Pyret hade hicka i en hel timme och därför hade ännu svårare att somna än vanligt. 

Allt som allt slank jag runt en del, kan man säga.
Men jag slank inte ner i diket.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.