Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens iakttagelser

Jag började dagen med ett kortare yogapass, det var länge sedan. Men jag tror att det är en god idé att byta ut något av veckans styrkepass till yoga, eller kanske lägga till just på lördagar, som annars är träningsfria vilodagen, för jag noterade en viss stelhet, kan man väl säga.
Ingen fara, jag gjorde fler än en position, jag glömde bara markera dem med klockan.

Det märks att arvsmassorna växer. Igår lagade Pyret en del av middagen medan Polarn tömde diskmaskinen, självmant, utan att jag bad om det. Imorse ställde sig Polarn och stekte pannkakor till frukost till oss alla.
Jag känner mig alldeles bortskämd.

Det hemliga sällskapet för personer över 70 med gåstavar handlar på lokala mataffären på lördagar klockan 11.00.

Det var en spännande hinderbana i butiken, eftersom många som går med gåstavar går med dem ganska långt ut från kroppen, och butikens gångar är smala. 
Generellt så är fredag efter jobbet och dagtid lördag tider då jag undviker mataffären, för jag får lätt panik av stressen och mängden människor som är lika förvirrade som jag. Just denna vecka prickade jag in att behöva handla vid båda dessa tillfällen, jag kommer behöva åka på silent retreat nu.

Trots stressen såg jag detta i den lokala matbutiken.
Vaaaaaaaa????
Äntligen en chokladkalender värd namnet. Men jag kan ju inte köpa en till mig själv när jag sagt att tjejerna inte får någon dyr godiskalender för att vi istället delar på en sån här:
Exit adventskalender, som är ett mysterium man ska lösa genom att öppna en lucka per dag och lösa en gåta. Låter svinkul, och escaperoomfantast-kollegan tyckte den var så kul förra året. 

Nu noterar jag att jag är svintrött för att arvsmassorna vill vara vakna längre "för det är helg och man kan ta sovmorgon". Fast om man vaknar mellan klickan 4 och 5 varje morgon, oavsett veckodag, då stämmer det där rätt dåligt. Jag vill inte vara vaken längre för att det är helg, men det måste jag typ, egentligen inte, men typ, för att jag vill vara en schysst förälder och låta arvsmassorna njuta av helgen. Så dåligt.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.