Fortsätt till huvudinnehåll

Det kan fasiken inte gå

Jag fick hjälp av Bobo att ta mig iväg för att köpa en ny mikrovågsugn. Kan ju låta som en skitsak, men har ändå var en sån där skitsak som hängt och skramlat i bakhuvudet ett tag. Att den micro som står på köksbänken nu har börjat luckras upp inuti har känts som en överhängande risk liksom. Det kändes ansvarsfullt att äntligen byta ut den, vuxenpoäng.

Så jag släpade hem ett åbäke, valde en Whirlpool istället för ett billighetsmärke, och packade upp den. Fick lite städfeeling och passade på att plocka undan disk och tvätt när jag ändå var i farten. Sen värmde jag upp, tränade och tog mig ut på en löprunda innan middagen. Nyduschad och hungrig skulle jag premiäranvända den nya mikron. 
Som lät som en skördetröska. 
Maten blev inte varm, efter några testrundor visade det sig vara fläkten som gick snabbt, långsamt, långsammare, snabbare, ännu långsammare och jättesnabbt omvartannat och det var den som lät så illa. Jag slutade testa när micron var jättevarm ovanpå och luktade bränt. 

En annan sak som kan verka som en skitsak är ju en sån här sak. Man köper en vara som visar sig vara fel på, då får man väl släpa tillbaka den och byta. Jag filmade hur fläkten lät och betedde sig så det borde väl inte vara några problem. Men just nu kändes det lite som ännu en sak som skiter sig. Kan något gå bra liksom. Tålamodet tryter inte längre, det är slut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.