Fortsätt till huvudinnehåll

Nu börjas det

För de som kan planera sin graviditet så skulle jag starkt avråda från att få barn i december. Du har fullt upp med jul, du behöver inte ytterligare en dag som ska planeras, förberedas, myglas med, och stressas över. 
Arbetskamraten har ett litet barn, hon frågade häromdagen hur man gör med önskelistor. Familj och vänner hör av sig och undrar vad de ska köpa, ska man som förälder typ dela ut uppdrag till alla då, så att ingen köper dubbelt och så. Men blir inte det lite tråkigt, att bara säga till alla vad som ska ges. Undrade hon. Hon undrade också hur man fick ihop den logistiken; att koordinera vem som köpte vad.

Jag fick då vara den som stal magin och informerade att ja, från och med nu kommer hon vara sambandscentralen varje jul. Och ja, dela ut uppdrag för annars kommer det bli kaos och du kommer inte veta vad du själv ska köpa. 

Jag håller på att få ihop önskelistor till både jul och födelsedag, jag försöker få Pyret att tala om hur hon vill ha sin födelsedag, jag försöker ha någon slags koll. Jag som knappt vet vad jag heter. Men jag tror jag har fått ihop det. Kanske. Om de inte ändrar sig om en kvart. 

Så hör jag hur arvsmassorna med ljuv stämma frågar: Vad önskar du dig i julklapp mamma? Och som alla andra så är jag min egen mamma och svarar (i mitt eget huvud): Lite lugn och ro. Världens kortaste önskelista, och ändå uppfylls den aldrig. 

Annars; en katt till. Man kan aldrig ha för många katter, man kan alltid önska sig en katt till. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.