attvarabob

Vi följde med Cous-cous till Reptilmässa idag.  En hel idrottshall full av ödlor, ormar, spindlar, skorpioner, kackerlackor, grodor, vandrande pinnar, tusenfotingar, sköldpaddor och allt man behöver till dessa små liv. Pyret vill nu ha en orm och Polarn en sån här: Jag har inget emot vare sig ödlor eller ormar, och kan därmed kanske ha uttryckt " Åh, vad söt! " lite här och där. Vilket möjligen kan ha uppfattats som något uppmuntrande till idén om att ha sådana husdjur. Jag skulle personligen helst ha en stor jäkla ödla, men har inte ork över till att sköta ett terrarium. Arvsmassorna började med febril planering för hur det skulle gå att ordna att få ett helt eget husdjur. Jag föreslog att om de nu tänker att de varje dag de närmaste 15-20 åren kan fixa mat, vatten och terrarium, så kanske de ska börja öva på de djur vi redan har. Nu ska de därför dela på att byta vatten, ge mat och göra rent kattlådan, så får vi se om intresset håller i sig. Antingen

...och fötterna ner. Mer än så kan man väl inte begära.  Dagen började med att jag vaknade och trodde det var lördag.  Sedan rasslade den vidare med att Pyrets lärare ringde och talade om att han satt fast i bilkö och inte skulle hinna till utvecklingssamtalet som skulle börja en halvtimme senare.  Ännu härligare blev dagen när jag skröt för studenten om att jag och kollegan ordnat så att vi bara bokade lättare ärenden på fredagar, för att arbeta hållbart. Det kollapsade redan vid första bokningen som fick styras om för att hantera något mer akut, och mycket tyngre, än det bokats för.  Väl hemma efter en intensiv dag föll Arvsmassorna in i tjafs om vad vi skulle titta på på tv:n till kvällen, nästan lika viktigt som den eviga frågan om vems tur det är att trycka på knappen. Polarn rundade av dagen med att vid läggdags fråga om jag sett hennes nya favoritmössa. Hon fick en senapsgul förra vintern och tappade bort den. Blev ledsen och fick en ny. Tappade bort den med, lagom till våren. B

Eftersom det blev omväg till jobbet även idag passade jag på att emellanåt avbryta den långa morgonpromenaden med att leka naturfotograf. Mystiskt, inte sant? Varför jag kände mig trött när jag väl kom hem var inte lika mystiskt: Men det var väl inget jämfört med hur det kändes att sedan hjälpa Polarn att steka pannkakor till middag, och att köra 20 minuters styrketräning på kvällen. Bakar man ihop de ingredienserna då får man trötthet på riktigt.  Imorgon är det ändå fredag.

Polarn mådde lite si och så och behövde vara hos sin pappa. Så det blev en liten omväg till och från jobbet. Med mycket uppförsbackar och jag var för varmt klädd. Jag orkade inte träna på kvällen, undrar varför.

" Om man inte har något snällt att säga, ska man inte sägs någonting alls ." Den har man väl hört några gånger. Just idag har jag inte så mycket snällt jag vill säga, för så brukar det fungera när man är arg och har pms, så jag låter bli, att säga saker alltså. Jag låter någon annan säga något. Kanske hade Kristina Lugn rätt, och sorgearbetet pågår, sen blir jag glad igen.

Jag noterade denna plakett igår: " Kolla! " sa jag till Polarn, " Den är lika gammal som din kära mamma! " " Oj, då är den väldigt gammal! " Jag känner att det fanns så många beröringspunkter mellan den där gamla draken i lekparken, och en gammal mammadrake. Gammal och lite sliten, med skyltar om att man inte ska klättra på den just nu, men ändå färgstark och står stadigt.  Jag menar, till och med hållningen känns igen.  En gammal drake, det är ju vad man vill vara.

Väckarklockan ringde redan klockan 5:00, på en söndag, och jag fick väcka Pyret 5:30 eftersom vi skulle iväg vid klockan 6:00. Brutalt. Arvsmassornas fritidssysselsättning kändes lite ansträngande just idag. Klockan 7:00 drog de igång en fotosession som skulle vara max tre timmar, men den drog över 40 minuter. Trots kylig morgon och att få till många klädbyten i en offentlig park så hade de väldigt roligt.  För mig, som undviker kameror till den milda grad att folk möjligen tror att jag är en vampyr som inte fastnar på bild, kan ju inte riktigt se nöjet med att bli fotad i flera timmar. Men de verkar trivas med alla poser, instruktioner och allt fixande.  Cous-cous mötte upp oss i parken, och när klickandet och filmandet var klart gick vi vidare på vårt äventyr, som blev en riktig heldag på söder. Under dagens 15 000 steg hann vi fika, shoppa, och äta lunch. Sen slog vi oss ner I salongen på Rival för att se denna: 2:22 A ghost story. Så. Jäkla. Bra.

Jag och kollegan har pratat med vår student om vår yrkesroll. Vi har också pratat om att vi kallar henne för "vår" student, som att hon är vår nu, inte en egen person.  " Det här är X, vår/min student. " Självklart är det korrekta att säga att hon är student. " Det här är X, hon är student. " Vi äger henne inte liksom. I alla fall.  En annan sak vi pratat mycket om är hur vår yrkesroll kräver att man ofta ställer om snabbt. Besök blir inte som planerat, andra saker behöver undersökas eller hanteras, ärenden behöver ompririteras och besöken gäller en uppsjö av vitt skilda saker. Det hade hon lagt märke till. Det är ju en bra sak att vara van vid även i privatlivet, där kan man också behöva plötsligt ställa om. Som att pappahelg blev mammahelg när Pyret bestämde att hon ville sova hemma. När jag kom hem sent efter middagen med Ellegulle, väntade arvsmassorna och deras pappa hemma. Polarn följde med på pappahelg, Pyret stannade här. Så idag ställdes planer i

Fredagar är knepigt. Jag är å ena sidan för trött för att egentligen orka göra något annat än att sitta i soffan och äta chips, men vill å andra sidan inte slösa bort helgen. Idag trotsade jag tröttheten och invigde helgen med en middag med Ellegulle. Tröttheten försvann så klart i det goda sällskapet, för det är svårt att vara trött tillsammans med härliga människor. Fast den extra energikicken räcker inte i all oändlighet och efter efterrätten slår den till. Helt klart bättre än chips, men sängen ska bli väldigt trevlig. 

Morgon. Eftermiddag Så nöjer vi oss med att jag ägnar mina promenader till och från jobbet åt att stanna upp mitt i flåsandet, för att ta bilder. Bilderna blir ju aldrig lika vackra som verkligheten, men man får ändå en känsla. Exakt hur mycket tantvarning det är på att stanna upp mitt i en promenad för att ta kort på växter och blad, det behöver vi inte gå in på. 

Jag var helt slut imorse, så jag kan förstå att Polarn var ännu tröttare. Men jag kanske inte hade väntat mig att hon skulle börja gråta. Det visade sig att hon kände sig ledsen för att hon saknade gårdagen. Vi pratade om att man får vara ledsen för att man saknar något, att man får vara orolig över att inte igen få uppleva något man tyckt var roligt och att sådana känslor är viktiga. Men vi pratade också om att man kan behöva komma ihåg varför man är ledsen då, om det är av saknad. För man saknar väl oftast saker man tyckt om, saker som gjort en glad. Så man får ju inte glömma den glada känslan bland sorgen och saknaden.  Det hjälpte för att ta fram regnbågen efter regnet. 

Det var dagen för första jobbet, Polarn skulle fotas för ett stort företag. Vilken dag det blev. Utan egentligen veta vad vi skulle föreställa oss, så trodde vi inte att det skulle vara så här. Som värsta proffset fick hon börja med att få hår och makeup fixat, innan stylisten tog vid. Fotograferingarna varade i 30 minuter, däremellan var det paus med massor av snacks. Polarn fick dagens motion av att ständigt gå och kolla vad som dykt upp på bordet med mat och dryck. Alla i teamet, jösses vad mycket folk, var så inkännande, avslappnade, och trevliga. Vi bjöds på lunch och skjutsades mellan platserna i taxi. Polarn var tålamodet personifierat och väntade mellan plåtningar, platser, frisyr- och klädbyten som om hon var på mindfullness kurs. Framförallt tyckte hon att det var vansinnigt roligt. Trots regn och snålblåst så ville hon inte avsluta dagen.  Jag tyckte det var skönt att se hur roligt hon hade, för inte alla barn verka

" Det var nog inte så omfattande, om jag minns kollegans utbildning för några år sedan. " Så sas det när vi fick besked att vi skulle handleda en student och därför med kort varsel göra plats för inte bara studenten, utan också en handledarutbildning.  Kanske har utbildningen ändrats. Kanske hade den kollegan mer luft i sin kalender. Kanske tar man utbildningar på olika stort ansvar. Vem vet. Det jag vet är att det här är litteraturlistan: Några av böckerna ska det bara läsas några kapitel, några ska det läsas de flesta kapitlen. Sen tillkommer några artiklar. Men också tre halvdagsseminarier med tillhörande inlämningsuppgifter, tre heldagar med föreläsningar, ett seminarium för inlämning av utkast, och den lilla examinationsuppgiften på 6 sidor. Vi har ca 3 månader på oss. Vi ska också ta hand om studenten 50% var, då tar alla arbetsuppgifter längre tid. Studenten ska också ha handledning 60-90 minuter per vecka, bokas in på studiebesök och få ett schema och en v

Om en tyg- eller kartongbit hamnar på golvet utan att en katt lägger sig på den, kan man vara säker på att det var en tyg- eller kartongbit på golvet då?

Vi hade två uppdrag: Vita sneakers till båda för en fotografering, och byxor till Pyret för hon växer så förbenat.  Två secondhandbutiker senare: Två par sneakers (Adidas, Divided) Två mössor Till Pyret: Ett par shorts (H&M) En byxdress (Lindex) Ett par jeans (H&M) Ett par byxor (H&M) Ett par snickarbyxor (H&M) Två t-shirts (Divided, Bikbok) Till Polarn:  En blus (Lindex) Till mig: Ett par jeans (Lindex) En blus (Lindex/Holly&Whyte) Två t-shirts (Lager 157) Två koftor (Vila) Priset för hela paketet (katten exkluderat): 400 kronor. Hur känns det? undrar ni. Jo, tack, det känns bra.

Jag spenderade dagen i skolbänken för nu har handledarutbildningen dragit igång. Förutom att vi blev påminda om att examinationsuppgiften skulle vara på 5-6 sidor, med källhänvisning enligt APA, "som en mini uppsats", så var det trevligt. Kan hända att föreläsningen om handledningsmetodik som vi hade på eftermiddagen var med den trevligaste föreläsare jag stött på. Hela människan utstrålade genuint intresse, otrolig kunskap och värme. Jag blev riktigt taggad på utbildningen. Jag lyckades nog inte utstråla värme när jag irriterade mig måttligt på en person som hamnade i närheten av mig hela dagen. Hon satt och skrev intensivt på sin dator. Med långa naglar. Det eviga smattrande av naglar mot tangentbord stör liiiite under en föreläsning. Eller mycket, det stör jäkligt mycket att lyssna på * knatter knatter knatter*  samtidigt som man försöker hänga med i viktiga instruktioner och nödvändig information.  Vad passar då bättre än att åka hem och laga middag och efterrätt med Pola

För att muntra upp tillvaron när den känns lite motigt kan ju en kvinna i min ålder titta på denna lista för att muntra upp sig: Vilka symtom kan man få under förklimakteriet och klimakteriet? undrar ni. Alla , är svaret. Och jag tror att jag kan kryssa av de flesta, för att riktigt kunna känna mig på topp.  Behöver jag, trots att jag kammat hem så himla många poäng, ändå lite till uppmuntran, kan jag så klart titta på min menskalender: Där finner jag tröst i att det där 70-dagars uppehållet återgick i att leverera mens var 3 vecka, och då ha den i evigheter. Rosa markerar de glädjefulla dagarna, som denna gång var 10 i antal. Kanske kan jag snart ha mens varje dag. Så undrar jag varför jag känner mig så trött hela tiden.

Mitt under ett möte såg jag att Pyret ringde, jag kunde inte svara. Då gjorde hon som vi avtalat och skickade ett meddelande. På klockan såg jag att det stod att hennes nyckel hade fastnat. Det kom också en bild. Medan jag satt och väntade på rätt tillfälle att smita ut från mitt möte så kom det ett meddelande från hennes pappa, som sa samma sak som Pyrets meddelande. Inte riktigt möjligt att svara då heller. Tufft att ha ett jobb som innebär att till stor del dela ut näsdukar, för det är så svårt att avbryta hur som helst. Till sist uppenbarade sig tillfället. Inte ett bra tillfälle, för sådana finns väl knappt, men ett tillfälle då jag kunde kliva ut och börja ringa. Först till Pyret, som tyckte att hon löst saken med hjälp av dubbelhäftande tejp, rådigt men inte optimalt kan man väl säga. Så nästa samtal gick till mamma och pappa. Fördelen med att bo några minuter från föräldrarna är att kunna skicka över dem för assistans. Morfar räddar biffen.  Mellan hundra saker och

En spännande effekt av förklimakteriet, för mig, är den generellt ökade kroppstemperaturen. Den leder i sin tur till att jag svettas så mycket mer, och så mycket lättare. Inte vallningar alltså, inte plötsliga och oförklarliga värmeökningar, utan alltid varm och ymniga svettningar vid minsta ansträngning. Vilket blir extra superkul vid maximal ansträngning. Ryggen var värre. Det gäller att dricka mycket nu för tiden. 

Nu förs kunskapen vidare. Jag ska på ett strukturerat sätt, enligt handledarutbildningens alla instruktioner, lyckas få en student att först iaktta, medverka och sedan utvecklas till att utföra uppgifter självständigt. Givetvis med en första dag där jag ständigt ställs inför situationer där jobbet är diffust och svårt att avgränsa.  Så mycket frågor, så lite tid. Samtidigt säger "alla" att det också är utvecklande att handleda, särskilt om man går handledarutbildning samtidigt. Att lära ut tvingar en att själv reflektera kring situationer och att tydliggöra händelser. Bli tydligare och mer eftertänksam, låter det inte som en lockande utveckling av ens karaktär, så säg?  I slutändan kanske jag blir en klok spindel som väver sitt nät och betraktar hur det står emot väder och vind. Jag och Charlotte. 

Jag mötte upp kollegan denna varma sommardag i september. Är det inte helt sjukt? Rena medelhavsklimatet i september.  Vi skulle gå förbi en manifestation mot angiverilagen innan vi skulle på teater, men var så engagerade i vårt samtal att vi åkte fel, och skulle inte hinna åka tillbaka. Då gick vi och fikade istället. Inte alls samma sak, men vi vet ju var vi står i frågan. Sedan mötte vi upp 15 andra kollegor för att gå och se vår modiga chef belysa en annan viktig fråga. Hur barn försvinner, historier skapas, beslut sopas under mattan och vilka konsekvenser det får för den enskilda människan. Att skandalen som Uppdrag granskning lyfte 2021 inte har väckt större resonans är makalöst.  Trots att vi kände till historien blev vi så himla berörda och gick från föreställningen med en tyngd i bröstet. En modig föreställning full av vemod. 

Först boken, sen pjäsen, sen filmen; " En man som heter Ove " Nu " A man called Otto ". I alla lägen håller storyn, så himla fin att man blir alldeles varm inombords. Antingen har berättelsen alltid hamnat i händerna på personer som med varsam hand lyckas få med alla nyanser som gör den så fin. Eller så är den skriven på ert sådant sätt att den blir fin oavsett i vilket format den berättas. Mest troligt är det både och.  Självklart får Ove en katt som blir hans följeslagare, vi B.o.B.isar är kattmänniskor. Jag blir också alldeles varm av mitt trogna sällskap. Lillfjant har varit lite extra sällskaplig några dagar, och vill gärna var med överallt, hela tiden. Idag trodde hon att jag kelade med henne när jag virkade. Händernas rörelser matchade fin-fint med hennes kinder, och jag låter henne tro att allt handlar om henne. 

Dags för middag med läkaren och psykologen. Så bra sätt att runda av en lite för hektisk vecka. Det finns många ställen som serverar god vegetarisk mat, men det är extra trevligt med riktigt vällagad vegetarisk mat. Dessutom var det personal som verkligen serverade . Inte tog beställningar och lämnade ut mat och dryck, utan uppmärksammade och spred god stämning. Sällskapet är ju alltid fantastiskt, men den här gången kom det toppat med ett högst oväntat bebis-besked. Vi hann också prata om föräldraskap, varför Gud säkert blev less på Jesus, förlossningsvården, böcker om marint liv och brittiska parlamentet, jobbet, träning, och forskning.  En bra kväll alltså. 

Pyret skickade sms när jag var på väg hem: " Får jag laga middag till er? " Finns det något annat svar än " Ja! "? Hon bad mig köpa grädde, spagetti och riven ost. Det var ju en ledtråd. Efter en del stökande i köket, som jag lyckades hålla mig från, så ropade hon att middagen var serverad. På menyn stod Barbiepasta med grillad  regnbågsandwich. Samtidigt som det inte direkt var en kulinarisk upplevelse, var det en fantastisk måltid. För att hon gjort den.  Polarn ville gärna göra en efterrätt och serverade då varm choklad med grädde, chokladknappar, minimaränger och chokladsås. Även om köket såg ut som ett bombnedslag, disken blev omfattande och näringen uteblev, så är det ju fantastiskt. Jag kommer göra allt i min makt för att inte säga nej när de frågar om de får laga mat, för hur korkat är det inte att motverka det intresset och en motivationen.  Jag gick gladeligen och handlade, fast jag redan gått 16 000 steg idag, och jag tog gladeligen hand om d

Kanske var det ett litet omen sådär på morgonkvisten. Räven som irrade fram och tillbaka framför oss, med raska steg. För så blev dagen för mig. Ett evigt virrade fram och tillbaka. Mitt i allt var det meddelandenas stora högtidsdag, utan att någon talat om det. Jobbmejlen rasslade till med 12 mejl. Jag räknade till 16 internmeddelanden och 2 sms på jobbmobilen. Till lunch såg jag att jag hade 12 olika meddelanden i min egen telefon som jag scrollade mig igenom. När jag senare med raska steg begav mig hemåt så hade 15 nya ramlat in. Jag tror att när jag emellan detta jobbade så glömde jag hälften. Jag hoppas verkligen att det här inte är en trend som håller i sig. 

Den varma sommaren blev inte så varm som utlovat, men nu verkar sommaren ha återkommit. Jag tankar allt ljus jag kan, så länge jag kan. Kvällarna blir mörkare, morgnarna blir lite kyligare men dagarna bjuder på varm sol och klarblå himmel. Underbart.

Som äkta kattägare anpassar jag min sovställning efter lurviga familjemedlemmar. Om de vill ha plats så får de plats. Nu har stackars Pyret börjat göra detsamma. Hon kommer ibland och frågar om hon får sova hos mig för att Gammelkatt ligger i hennes säng och är i vägen, men hon vill inte flytta på henne. Jag föreslår självklart att hon ska flytta på katten, "för det kan man göra", men jag fattar ju själv att jag ljuger lite grann.  Lillfjant sover i min säng, och hon sover helst på min bröstkorg eller mellan knäna, även om hon också kan vilja sova bredvid ansiktet eller i knävecket. Variation kallas det väl.  Problemet med detta är att jag då sover platt på rygg. Jag klarar inte att sova platt på rygg, då går min rygg sönder. Det började när jag fick ligga på en brits på förlossningen i vääääääldigt många timmar eftersom BB var fullt, och blommade sedan ut som ett rejält problem av att sova med Pyret på bröstet i 3 månader innan hon sov bredvid utan att gallskrika. Ryggen ble

Arvsmassorna verkar precis som jag behöva lite extra vila och lugn efter den ganska intensiva sommaren. De bad om att få "hemmadag" både igår och idag, och det var jag inte sen med att gå med på. Höstmyset ska väl påbörjas så här i september.  Polarn inledde myset starkt med att be att få ha köket ifred på morgonen, och dukade sedan fram frukost. I nästan en timme stökade hon runt för att göra två omgångar amerikanska pannkakor. För när hon gjort en sats tyckte hon att det blev för lite. Hon påpekade att en del blev lite brända, men vad tusan gör det när man blir serverad en sån här frulle. Sån lyx. Jag har ju behövt ta mig till hotell för att bli serverad frukost liksom. Och då får jag ändå springa och plocka mat till både mig själva och arvsmassorna.  Solen sken och utan minsta protest fick jag med mig arvsmassorna på promenad. Bara sådär. Vi pratade om lagar eftersom Pyret har börjat ha lektioner om det. Också en jäkla lyx när arvsmassorna börjar bl