Fortsätt till huvudinnehåll

Vård av katt -VAK

Tidigt denna morgon var Bobo snäll och skjutsade mig med en skrikande, klösande hyena i en bur i knät. Jag hade funderat över att be att få låna bilen, men tog en titt på Lillfjant och tänkte att det kanske skulle vara en utmaning att köra och hantera henne samtidigt. Jag hade rätt. Jisses vad hon är en handfull. Men resan var nödvändig, det var dags för kastrering och chipmärkning.
Lillfjant var modig så snart hon slapp ur buren.
När jag lämnat henne i god vård tog jag en tidig morgonpromenad de 6 kilometerna hem. Härlig start på dagen.
I väntan på att hämta den lilla hårbollen fick palettbladen en höstrensning. Lika bra att beskära dem när de ändå snart kommer tappa hälften av alla blad och se urtrista ut. Problemet är att det alltid blir så mycket fina skott att ta hand om. Jag kan inte kasta dem. 
 
Allt gick bra hos veterinären. Lillfjant var lagom omtumlad när det var dags att åka hem och satt hela bussresan med kinden mot mina fingrar. Skönt att hon inte skrek sig hes då. Lugnet höll inte i sig, hon har inte utrymme för att ta det lugnt skulle jag tro, så redan till kvällen började hon leka. Men mest försöker hon hantera den berömda tratten.
Hon har redan tagit sig ur den en gång, så klart. Jag ångrar att jag inte köpte en post-op. dräkt när jag var hos veterinären, för den där Houdini skulle nog behöva en. Nu kan jag inte komma iväg och få tag i en. 

Nåväl, nu är operationen klar, jag håller tummarna för att läkningen går smärtfritt. Jag håller också tummarna för att jag får sova något inatt. PMS-ultra de senaste dagarna har helt sugit musten ur mig av alla vanliga skäl, men också för att det stör sömnen. Nu hade arvsmassorna önskemål om att få sova i min säng redan från läggdags, deras sällskap är mysigt på sätt och vis men min sömn blir sisådär. Och nu ska Lillfjant smyga runt och slå i den där tratten lite överallt under natten.
Med det sagt, Godnatt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.