Fortsätt till huvudinnehåll

Lär känna din publik

Jag klev upp extra tidigt för att hinna med morgonens bestyr. Arvsmassorna skulle vara utklädda på fritids och till kvällens bus eller godis. Deras första bus eller godis. 
Ett skelett skulle målas och en emo-vampyr skulle få sitt hår fixat. Ni hör ju själva vilken utmaning.

Jag hade senare den stora lyxen att få gå från jobbet hem till arvsmassornas kompisars familj och bli serverad lite snacks, middag och kaffe. Arvsmassorna och deras kompisar ville efter maten ge sig ut, på egen hand. Det var ett villaområde med hus i prydliga rader där alla kände alla och området gemensamt bestämt reglerna för Halloween-firandet. Det var många som dekorerat husen, det var många barn i arvsmassornas ålder som var ute och många mindre barn ute med föräldrar, det kändes tryggt.

Efter en timme så kom alla barnen in och några av dem grät förtvivlat. Mellan hulkningar berättade de att en person de tror var vuxen, i alla fall väldigt lång, gick runt med en mask och riktig motorsåg (inte påslagen) och jagade barnen. Arvsmassorna och deras kompisar kom ifrån varandra en liten stund när denna person börjat jaga dem, och de hade gömt sig i buskar och bakom hus tills de kunde springa till varandra igen. Trots att de börjat storböla så hade personen inte slutat. De hade till sist känt sig hjälpta av några större barn som sagt ifrån, och de hade sprungit hem. 
Jag kan ju känna att någon missat sin målgrupp lite här, och haft lite svårt att läsa av sin publik. Alternativt var det någon med tveksam förmåga till empati med syftet var att göra 8-åringar skräckslagna. I ett villaområde med i stort sett bara barnfamiljer och mest barn i spannet 6-12 som var ute, kanske inte skulle roas av motorsågsmassaker- referenser. Polarns kompis fick hämtas av sin pappa och bäras hem i famnen för hon vågade inte gå och Polarn ville inte sova i sin säng i natt, så då ville inte Pyret det heller. 

Men, innan denna avrundning fick de en bra insamling ändå:
Och jag tror att de var nöjda med sin första bus eller godis runda, trots allt.
Jag fick middag och trevligt sällskap, det väger upp att det blir trångt med tre i sängen inatt. Tre plus katt. Alltid katt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.