Hösten är här. Det innebär att alla småkryp letar efter varmare platser att hänga på. Vilket tydligen är vårt hem. Jag kokar inte en kopp Gevalia och välkomnar oväntade gäster, utan gör vad jag kan för att det ska bli så ogästvänligt som möjligt.
Sedan tittade jag på två omtalade filmer:
Blonde.
The Square; om hur vi fungerar och agerar som människor när vi känner oss utsatta och pressade. Skickliga skådespelare, spännande iakttagelser och snygga scener.
Äkta tantvarning på att ägna en lördagskväll åt att sticka, äta mariekex och titta på film av Ruben Östlund?
Jag drar fram dammsugare, såpa och Swiffer. Alla lister, under och bakom alla möbler och mattor, bakom spisen, i garderober och städskåpet, inga gömställen är säkra.
Om något litet kryp försöker gömma sig har jag den orädda krigaren Lillfjant till min hjälp. Hon är väldigt bra på att jaga kryp.
Det blev kanske inte så mycket till vilodag med den storstädningen. Jag hade helt glömt hur mycket jag hatar dammsugare, med sladdar som trasslar, munstycken som strular, teleskoprör som trilskas. Jag älskar robotdammsugaren som som gör att jag slipper det där till vardags.
Men lite vila blev det också.
Jag lagade mig en god middag efter recept jag hittat på Malin Wollins blogg; pasta med vitkål, morötter, vitlök och creme fraiche. Snabbt, enkelt och billigt, en perfekt kombination.
Jag kan väl inte påstå att det var någon höjdare. Som så många andra tyckte jag att den mest kändes som en obehaglig exploatering av en utsatt person. En sensationslystet grävande i de mest ihågkomna skandalerna med ytterst tafatta försök att visa empati.
Den andra filmen väckte också obehag, men på ett bra sätt:
Under tiden kunde jag roa mig med detta:
Kommentarer