Dagens aktivitet var ett besök på Stadsteatern för att se föreställningen "Nassim flippar ur" med Nassim Al Fakir.
Efter att ha behövt kapa en halv kilometer på morgonrundan för att jag bara känner mig så satans sliten, var det imponerande att spendera en timme med detta otroliga energiknippe. Hur orkar människan? I ett rasande tempo revs flera musiknummer av, blandat med sketcher och hyss. Det var till att hänga med i svängarna och öva på sin egen koordinationsförmåga i vissa delar.
Wallenbergare till lunch minsann.
Jag har fortfarande ingen, den lilla koordniationsförmåga jag haft har med all tydlighet sakta men säkert börjat lämna mig. Balansen har för övrigt också börjat göra klart att den är på väg att dumpa mig. Ett så sorgligt litet förvirrat och ostadigt knippe som kommer bli kvar, men framåtrörelsen går stadigt bättre, som i löpning.
Sidospår, förlåt.
I alla fall. Det stod att föreställningen var för alla mellan 4 och 104, och så kan det nog vara. Men Pyret i sin pre-teen fas utgör kanske parentesen. Hon fnissade emellanåt men kämpade hårt för att inte ge sig hän allt för mycket till spexandet. Polarn däremot följde helt med på alla upptåg, det passade nog hennes egen energinivå utmärkt. Så någonstans mellan 8 och 10 inträder Jag är för cool för att sjunga med-fasen. Och som sagt, jag var i min trötthet mest begeistrad över att någon har sådan energi. Vill också ha det.
För mer energi gick vi efter föreställningen till en av restaurangerna i Stadsteatern "Stories". Bra mat till oväntat hyggliga priser.
Bara så där så har man rasslat undan en helg till och plötsligt fixar man matlåda till arbetsveckan. Har ingen aning om hur jag ska orka med den.
Kommentarer