Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens Vab

Vi klarade oss tydligen. Men det borde jag väl inte säga för då blir vi väl smittade allihop.

Jag försökte roa det lilla livet så gott jag kan. Vi spelar spel klockan 9 på morgonen, tittar på film tillsammans, leker med den lika rastlösa katten och tar en promenad.
Till lunch får önskemålen trilla in för att hon ska återfå aptiten, det kan ju hon ha lite svårt med. Hon var bombsäker på att en fluffig omelett med jordgubbar och en ostfralla var grejen. 
Sen ville hon måla. Inte färglägga, var hon noggrann med att förklara, utan måla. Det ville Pyret också vara med på när hon kom hem, så det blev skapande verkstad i vardagsrummet.
Jag gav mig på svart canvasduk igen. Det känns som att det är lättare att skissa upp motivet innan på den.
Sen är det så himla roligt att leka med färgerna mot det svarta. Vi satt i 3 timmar och kladdade innan vi fick ta en paus. Nu står motiven och väntar på att avslutas.
Jag tackade Polarn för att hon kom med förslaget, det var en jättehärlig stund tillsammans.

Lika härligt är att imorgon ska vi inte vabba. Polarn kommer ha massor med människor och uppgifter som stimulerar alla hennes sinnen, och jag med. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.