Så kom då "Tidöavtalet" och förstörde helgkänslan, framtidstron och tron på medmänsklighet.
Jag träffar patienter som redan med den nuvarande migrationspolitiken utvisas, trots redan ohyggligt lidande, mot garanterad misär, på oförståeliga grunder. Jag möter människor som oavsett svenskt eller utländskt påbrå inte ges möjlighet att ta sig ur social utsatthet, då vårt samhälle inte är så generöst som en del låter påskina.
Den syn på utsatta människor som framkom i det här avtalet förvånar mig inte, men skrämmer mig likafullt. Vi har aldrig haft ett samhälle där människor levt på lika villkor, eller ens stått lika inför lagen, men nu kommer vi ha en regering som aktivt jobbar för att individer ska bedömas så olika som möjligt. Borta är all strävan mot att utjämna skillnaderna I samhället. Nu ska vi sträva mot att etablera en skillnad på "vi" och "dem".
Wisti får till det, som vanligt:
Jag kavlar upp ärmarna och kör mitt styrketräningspass. För jag kommer behöva vara i form om ett par år när den här politiken har slagit igenom, och sparkat undan benen för många. Då kommer det bli ännu mer att göra på jobbet.
Kommentarer