Dagen då B.o.B. glömde

Tempot har ökat på arbetet, såsom det brukar emellanåt, och det gör mig lite trött.

Stress och vilda hormoner är väl inte en strålande kombination, vilket märktes idag, flera gånger om.

Jag hade precis stängt ryggsäcken och var på väg att gå när jag kom på att jag glömt packa ner lunchlådan.

Jag hade stängt ytterdörren och tagit två steg när jag kom på att jag glömt mina hörlurar.

Jag och Polarn var precis framme vid hennes skola när jag kom på att jag glömt mobilen hemma. Fick gå tillbaka 1,5 kilometer innan jag kunde gå de 4 kilometrarna till jobbet.

Jag hade precis lämnat fikarummet på jobbet och var på väg till ett långt möte när jag kom på att jag glömt fylla min vattenflaska, jag fick gå tillbaka.

Jag hade just tänkt att det var dags att gå hem när jag började skriva på en grej, så kom en kollega och bad om hjälp att korrekturläsa, sen kom en annan kollega och bad om en konsultation, sen kom en annan kollega och bad om hjälp med några utskrifter. Sen hade jag glömt gå hem och jobbat över en halvtimme.

Jag hade just tänkt att jag inte fick glömma vantarna till löprundan, sen gick jag igenom att jag hade med mig nycklar, mobilen och hörlurar (jag hade lärt mig, tänkte jag) och glömde vantarna.

Men det var ändå en bra dag, jag fick tårta på jobbet och Lillfjant mår bra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Läs mer

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Läs mer

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första: Hospitalet, ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen