Fortsätt till huvudinnehåll

Orörlig

"Ni får ha en läsa, sticka, pyssla dag!" skrev en kompis. Och ja, det var det vi fick göra idag. Pyret mådde bra men ville knappt röra sig eftersom hon kände sig lite öm i halsen och yr. Jag lyckades få med henne på en promenad efter att försiktigt informerat henne om att det känns så när man varit sjuk, för hon är ju så ovan vid att behöva återhämta sig. Men annars satt vi mycket i soffan och tittade halvdåliga barnfilmer. En tröttsam effekt av Covid är att det kommit så få filmer den senaste tide, för visst måste det ha med pandemin att göra? Jag orkar bara engagera mig halvhjärtat i filmerna arvsmassorna vill se, men måste ändå visa visst engagemang, så jag satt med den här:
Jag fortsätter nöta tekniken för att komma förbi att sticka så hårt att maskorna knappt går att få av, fingrarna knappt går att räta ut och axlarna sitter fast vid öronen. 

Nackdelen med att träna varje dag är att kroppen vänjer sig vid det. Den här veckan har jag missat flera av mina dagliga promenader, fått hoppa över en del styrketräning och mest rört mig tvåtusen gånger mellan soffan och tvättmaskinen. Så nu gör höften ont och kroppen är så stel att jag knappt kan ta på mig strumporna. Jag är också lite lagom trött samtidigt som jag är absurt rastlös.
Jag har inte insjuknat själv än, men känner mig inte ur faran. Skulle jag däcka kommer jag nog förvandlas till detta:
Jag håller alla tummar för att jag är ute och springer imorgon bitti, och inte sitter på badrumsgolvet. Jag skulle också väldigt gärna slippa städa på några dagar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...