Fortsätt till huvudinnehåll

Vilken dag

Jag ägnade hela frukosten åt att försöka boka biobiljetter, och precis när jag nästan gav upp så lyckades jag! Det verkar vara högt tryck på de få biljetter som finns, för appen fungerade knappt.

Så vi begav oss in till huvudstaden. 
Baconsnacks, Cola zero och Croodarna 2.
Vilken himla upplevelse.
Självklart åt vi lunch på Max och shoppade också, som en riktig heldag på stan.

För att göra upplevelsen komplett så var det haveri på tåglinjen och efter lång väntan fick vi bara åka till stationen innan vår. Pyret utbrast:
"Vad bra, då får vi ta en långpromenad också!" Så det gjorde vi, i regnet, med varsin glass i handen och släpande på shoppingpåsar. Självklart började tågen susa förbi medan vi gick, för precis då var problemet tydligen löst igen. 

När jag just slagit mig ner i soffan efter 6 timmar på stan kollade jag mobilen och där fanns ett meddelande med erbjudande om kvällsfika. Arvsmassorna kröp nästan ur skinnet i sin iver att få komma till kompisarna, och jag fick träffa två (!!) sådana här:

En vecka gamla.
Fullkomligt obligatoriskt kunde jag utbrista "Vad små de är!" Och "Man har ju glömt hur det känns att hålla en så liten!"

Sen rundade vi av med en gigantisk regnbåge över himlen.
Vilken himla dag det blev. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.