På temat "Var har vi inte varit?", blev svaret denna gång: Falun.
Så med ett tack och bock lämnade vi fjällstationen och tog en liten omväg hem, via Falu gruva:
Med hjälm och regncape begav vi oss nedåt i djupet. Det pratades om vikten av att klara av 600 trappsteg ganska många gånger, redan när biljetten köptes. Vi har nog blivit lite skadade som tyckte att trappstegen i gruvan var en baggis.
En timma tog turen, men det kändes som en kvart. Kallt, blött, lerigt och coolt!
I vissa gångar fick man huka sig, på vissa ställen fick man passa var man satte ned fötterna och trapporna var hala för vissa skor. Men känslan var det inget fel på. Särskilt när guiden vid ett tillfälle släckte allt ljus så man fick känna på det kompakta mörkret.
Om jag fick önska hade jag velat att turen var snäppet längre, med större möjlighet att stanna upp vid alla platser man nu bara sprang förbi. För det gick i ett rasande tempo.
En rolig upplevelse var det i alla fall.
Och nu är vi hemma igen. Katten mötte oss i hallen och jamade oavbrutet i några minuter. Oklart vad hon ville säga, men jag misstänker att hon hade åsikter om att hennes undersåtar varit frånvarande.
Jag ska njuta av att sova i ett mycket svalare sovrum, men sakna den fantastiska tystnaden på natten.
Kommentarer