Modigast på stan

Pyret har pratat om karusellerna på Parken zoo, så vi drog dit idag.

Hon gick ut mjukt, värmde upp lilla mamsen med den här:

(bild från hemsidan)

Avancerade upp till den här:

(också bild från hemsidan)

Så långt hade hon mig med sig. Jag kände mig hyfsat säker.

Sen började hon prata om fritt fall, och den lilla versionen var avstängd, hon ville prova den större. Jag slets mellan att försöka uppmuntra henne (och mig själv) att våga prova saker, och att övertala henne om att hon borde vänta. Den pedagogiska sidan vann och jag fick utsätta mig för den här:

(autentisk bild från åket)

Nu tänker garvade karusellmänniskor att det där var ju inget jämfört med många andra fritt fall. Men de människorna är inte jag.

Så jäkla högt!

Tror ni inte att ungen älskade det och jag fick därför åka två gånger. Tredje gången ville hon åka själv.

Herr B.o.B. blir ju åksjuk så han kan stå nedanför och hålla i väskor han, och Polarn vägrade allt utom gungan.

Så den här veckan kan jag fira att jag överlevde vaccinering (säkert inklusive injicerad 5G, tracking, GPS, något muterat virus och annat skoj) och att jag överlevde detta. I alla fall ingen hjärtinfarkt än. Så himla modig.

Nu ska jag inventera bekantskapskretsen för att lista ut vem som ska ta med donnan på Gröna Lund, för hon vill prova deras fritt fall hävdar hon.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen