Fortsätt till huvudinnehåll

Gjort min plikt

Det är ju lite av en värmebölja, som kanske påverkar undertecknad en aning. Jag känner mig som sengångaren i Zootropolis.
Googlad bild

Den enda stunden på dagen som jag känner mig okej är när jag och katten sitter på balkongen så där vid 6 på morgonen.
Idag var hon superkelig.

Jag tog morgonens runda i extra lugnt tempo, tyckte jag, eftersom jag kände som att jag skulle kräkas av ansträngningen. Men fast jag gick tillbaka till att springa i 2 minuter efter halva rundan så blev tempot inte så lågt.

Idag var en sådan dag när jag undrade varför jag utsätter mig för det här. Inte innan, för då är jag taggad, och inte efter, för jag har börjat gilla styrketräningen, men under löpningen. Jag tänker att jag är en vuxen människa som kan välja själv vad jag utsätter mig för, då är det väl dumt att göra sånt som gör en illamående. Sen kommer jag på att som vuxen bestämmer man väl inte det minsta över sig själv, och så skrattar jag och skrattar.

Eftersom vi ägnade större delen av dagen att strosa runt halva huvudstaden så får man lägga till en liten stegräknare utöver morgonens tidsfördriv.
Då kanske det inte är så konstigt att man är lite trött i värmen. 

Några av stegen togs till vaccinationsstället där jag äntligen fick andra dosen. "Grattis!" sa hon som vaccinerade och det var precis så det kändes, som att jag ville fira.
Obligatorisk plåsterbild.

Nu väntar jag med spänning på om det blir några biverkningar den här gången.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.