Fortsätt till huvudinnehåll

Motstånd och motivation

Förutom att jag vill och behöver träna på morgonen finns ett särskilt skäl så här på lediga dagar.
Morgonens runda:
och 20 minuter styrka med nya hantlarna:
är vad som säkerställer att jag får röra på mig överhuvudtaget.

Arvsmassorna är emellanåt svårmotiverade på morgonkvisten och jag försöker lära dem att jag inte kommer dra iväg dem på saker om de är motvalls. Så då blir det mycket hemmatid.
Men om jag redan fått utlopp för min rastlöshet så blir det så mycket lättare att bara följa med i motståndet och försöka visa dem att dagarna blir inte roligare av att säga nej till allt. 
Idag roade jag mig ärför med att dra fram ett pussel, som jag la klart.
Sen lyckades jag i alla fall locka med dem till härlig lunch. Jag fick supergod sallad, arvsmassorna åt 4 tuggor av en riktigt god ugnspannkaka (tyckte jag).
Så jag fick efterrätt också.

Och jag och katten njöt av solen.

Till kvällen smakade vi på glassen. Jag och herr B.o.B. var nöjda, men arvsmassorna var missnöjda. Jag provade också kompisens tips på drink gjord på vattenmelon, mynta, Sprite och is. Väldigt gott, tyckte i alla fall jag.
Det är tungt att ro hem dagarna med så mycket motstånd, även om jag vet att stämningen blir god så snart vi aktiverar oss. De är så bra på att vara i stunden när stunden väl är där. De behöver bara bli lite mer skolade i Carpe diem så att jag slipper dra dem genom allt. För det orkar inte jag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.