Stället som levererar

Grövelsjöns fjällstation, alltså hur har man inte hört talas om den här pärlan tidigare?

Så otroligt trevlig personal överallt, fin mat och fantastisk miljö.

Vi var ute och vandrade i totalt 14 kilometer idag, i strålande sol.

Kolla in!

Luch med medhavd matsäck från frukostbuffén intogs så här:

Till arvsmassornas förtjusning dök det upp en hel del sådana här:

Det tog ju något längre tid att ta sig fram än vad man brukar trava på, eftersom det bitvis var uppförsbackar och bitvis såg ut så här:

Men vi var ända fram och rörde vid Norska gränsen, stack till och med ut handen genom staketet som värsta värstingarna.

Gissa om det var extra skönt att chilla på fjällstationen när man återvände efter varit ute i 5 timmar. Lite solbränd, men med bara två myggbett.

Även om det är en utmaning att vandra med arvsmassorna, och jag kan längta efter att få njuta av sådan här miljö i tystnad, lugn och ro, så är det samtidigt så mycket roligare. De ser så mycket mer än man själv lägger märke till och häpnas över så mycket. Att dricka vatten direkt från bäcken är årets grej, att se ödlor, ormar och renar är bättre än alla zoo i världen, att se grenar, stenar och växter är som att upptäcka en helt ny planet, och en vandring kan ge upphov till utmaningar och tävlingar varannat fotsteg. Det går inte att upptäcka miljön på samma sätt som tråkig vuxen. Jag vill ju bara gå tyst och titta på utsikten istället för att prata och granska varenda meter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen