Fortsätt till huvudinnehåll

Semestersyssla

Vad jag hinner göra innan lunch:
Väcka 2 barn.
Springa i 30 minuter.
Styrketräna i 30 minuter.
Stretchövningar i 10 minuter.
Duscha.
Äta frukost.
Plocka undan frukost.
Tvätta träningskläder.
Hjälpa 2 barn att duscha.
Hjälpa 2 barn göra sammanlagt 3 frisyrer.
Stryka barns kläder.
Hjälpa barn att välja kläder.
Hjälpa barn att välja smycken.
Klä på mig.
Hänga upp tvättade träningskläder.
Stryka min tvätt från förra veckan.
Ta hand om blommor.
Vila i 30 minuter innan jag börjar göra lunch.

Efter lunch hann jag med att fika hos familjen som barnen skulle ha lekträff hos, sätta mig ner och virka en stund, innan jag tog en promenad för att gå till en egen lekträff (middag med kompis, igen, fast annan kompis).

Får lite panik över att så mycket av semesterdagarna går åt till att bara svara på alla "Mamma, kan du...?" Känns inte som att det blir så mycket semester eller vila eller vad man ska kalla de här veckorna. Jag längtar tillbaka till fjällstationen, till att bara vara, till att få stänga av och begränsa möjligheter och val. 
Det var så skönt att den enda aktiviteten var att vara ute och ta steg efter steg, det fanns liksom inget annat. Självklart längtar jag också tillbaka till att ha saker serverade. 

Snart är fjärde semesterveckan avslutad och jag känner knappt att jag har haft semester, snarare börjar jag känna mig sliten. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer