Fortsätt till huvudinnehåll

Semestersyssla

Vad jag hinner göra innan lunch:
Väcka 2 barn.
Springa i 30 minuter.
Styrketräna i 30 minuter.
Stretchövningar i 10 minuter.
Duscha.
Äta frukost.
Plocka undan frukost.
Tvätta träningskläder.
Hjälpa 2 barn att duscha.
Hjälpa 2 barn göra sammanlagt 3 frisyrer.
Stryka barns kläder.
Hjälpa barn att välja kläder.
Hjälpa barn att välja smycken.
Klä på mig.
Hänga upp tvättade träningskläder.
Stryka min tvätt från förra veckan.
Ta hand om blommor.
Vila i 30 minuter innan jag börjar göra lunch.

Efter lunch hann jag med att fika hos familjen som barnen skulle ha lekträff hos, sätta mig ner och virka en stund, innan jag tog en promenad för att gå till en egen lekträff (middag med kompis, igen, fast annan kompis).

Får lite panik över att så mycket av semesterdagarna går åt till att bara svara på alla "Mamma, kan du...?" Känns inte som att det blir så mycket semester eller vila eller vad man ska kalla de här veckorna. Jag längtar tillbaka till fjällstationen, till att bara vara, till att få stänga av och begränsa möjligheter och val. 
Det var så skönt att den enda aktiviteten var att vara ute och ta steg efter steg, det fanns liksom inget annat. Självklart längtar jag också tillbaka till att ha saker serverade. 

Snart är fjärde semesterveckan avslutad och jag känner knappt att jag har haft semester, snarare börjar jag känna mig sliten. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän