Fortsätt till huvudinnehåll

Improvisera

Herr B.o.B. var tvungen att åka till jobbet så vi fick roa oss själva, arvsmassorna och jag. Energinivån var inte på topp och fantasin flödande inte direkt sådär i en sista minuten ändring av dagen. 
Men så sa Polarn att hon ville tälja; hennes nya favorithobby. Hon hade hittat några råa "Dalahästar" i Mora som hon ville forma, så det gjorde vi.
Råmaterialet.

Lite sandpapper som avslutning.
Nästa steg är att måla de små liven, men vi behövde ta en paus för lunch.

Tänk att leka Emil kunde vara så roligt och rogivande. Kanske borde jag göra om förrådet till en liten friggebod som jag kan fly ut till ibland.

Efter att ha handlat och tillagat lunchpizza tillsammans kröp vi upp i soffan och tittade på film. Arvsmassorna var nog lite trötta efter en intensiv lekträff igår, så det var nog på sin plats med en lugn dag. 
Sidospår: Kompisarnas pappa berättade att han hade gått förbi en Smarteyes butik tillsammans med sin dotter. Dottern tittade på reklamen i fönstret och utbrast:
"Hon ser precis ut som Polarns mamma!"
(Googlad bild)
Så nu är det inte bara mina arvsmassor som ser dåligt. Också spännande att de fortfarande tycker sig se en likhet när jag inte ens har glasögon längre. Jag ser inte likheten, men tackar för komplimangen. 

Jag ju helt klart påverkat arvsmassorna med mitt behov av att aktivera mig med något varje dag, så när herr B.o.B. kom hem var Pyret tydlig med att soffläge inte var okej, hon ville göra någonting. Detta någonting kunde inte göras i hemmet. Och om hon frivilligt vill lämna soffan så får man passa på. Detta någonting blev en kvällspromenad på söder.
Då hade ju vädret hunnit bättra sig, så det var en mysig avslutning på dagen. 
Mysig blev också den väldigt enkla middagen, som mest liknade en frukost.
Omelett med vaniljkeso, bär och valnötter. 

Har vi lite tur så kanske herr B.o.B. inte behöver jobba imorgon, men om han gör det kan vi ju alltid sitta och tälja lite. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.