Synlig förbättring

Två enkla beslut den senaste tiden har underlättat min vardag så otroligt mycket.

Att återgå till linser.

Det är rent ut sagt löjligt vad mycket lättare saker blir, som att:

Jag ser fortfarande när det regnar och snöar, och jag kan ha (bekväma) solglasögon när solen skiner.

Jag kan se när jag kliver in från att ha varit ute, och när det är kyligt men jag blir varm, för inga glasögon immar igen.

När jag tränar slipper jag ha bågar som glider av från näsan hela tiden.

Jag slipper torka av glasögonen tvåhundra gånger om dagen för att undvika huvudvärk. För jag har landets kinkigaste ögon som reagerar på minsta fläck.

Jag kan ligga ner och titta på tv.

Jag kan ha mössa utan att bågarna klämmer på konstiga ställen (kinkig hela jag kanske).

Jag slipper oroa mig för att glasögonen ska gå sönder när arvsmassorna ska klättra på mig som om jag vore en klätterställning.

Så himla skönt.

2. Jag valde att spara ut luggen. Nu har den nått längden att jag kan samla ihop en kristofs.

Jag gillade luggen. Kanske kommer jag aldrig vara så modig att jag vågar klippa en igen, för det kräver så mycket mer mod och styrka i frisyrsammanhang än man anar. Typ frisyrernas tapperhetsmärke för de som vågar klippa, och för de som orkar låta den växa ut. Jag både vågade klippa (igen) och orkade låta den växa ut. Nu kan jag göra som alla andra och bara tvätta håret och låta det hänga, utan fix och trix. Tråkigt, men bekvämt.

Det var dagens tips.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Läs mer

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Läs mer

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första: Hospitalet, ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen