Synlig förbättring

Två enkla beslut den senaste tiden har underlättat min vardag så otroligt mycket.

Att återgå till linser.

Det är rent ut sagt löjligt vad mycket lättare saker blir, som att:

Jag ser fortfarande när det regnar och snöar, och jag kan ha (bekväma) solglasögon när solen skiner.

Jag kan se när jag kliver in från att ha varit ute, och när det är kyligt men jag blir varm, för inga glasögon immar igen.

När jag tränar slipper jag ha bågar som glider av från näsan hela tiden.

Jag slipper torka av glasögonen tvåhundra gånger om dagen för att undvika huvudvärk. För jag har landets kinkigaste ögon som reagerar på minsta fläck.

Jag kan ligga ner och titta på tv.

Jag kan ha mössa utan att bågarna klämmer på konstiga ställen (kinkig hela jag kanske).

Jag slipper oroa mig för att glasögonen ska gå sönder när arvsmassorna ska klättra på mig som om jag vore en klätterställning.

Så himla skönt.

2. Jag valde att spara ut luggen. Nu har den nått längden att jag kan samla ihop en kristofs.

Jag gillade luggen. Kanske kommer jag aldrig vara så modig att jag vågar klippa en igen, för det kräver så mycket mer mod och styrka i frisyrsammanhang än man anar. Typ frisyrernas tapperhetsmärke för de som vågar klippa, och för de som orkar låta den växa ut. Jag både vågade klippa (igen) och orkade låta den växa ut. Nu kan jag göra som alla andra och bara tvätta håret och låta det hänga, utan fix och trix. Tråkigt, men bekvämt.

Det var dagens tips.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen