Som den dysterkvist jag är innerst inne blev dagens outfit en hyllning till Morticia:
Svart, med svart och lite svarta tillbehör.
En kollega smög oväntat upp när jag hämtade kaffe och sa:
"Jag måste säga att jag gillar din outfit idag!".
Han påpekade att det kunde ha att göra med att han själv nästan alltid hade svarta kläder. Men det är ju skönt att vi är fler som är fantasilösa när vi tittar in i garderoben. Eller så är det våra inre genier som kräver yttre lugn.
Jag är dessutom lagom fantasilös när jag shoppar, kom jag på när paketet från Lindex damp ner i brevlådan idag, innehållande dessa rea-plagg:
Inte direkt stor variation.
Från det, helt långsökt till: hormoner.
Att vara i förklimakteriet är inte långt ifrån att vara gravid kom jag på idag. En härlig påminnelse från den tiden (preggo-upplevelsen) är att med jämna mellanrum samla på mig så mycket vätska att jag går upp nästan en klädstorlek och det känns som huden ska brista. Det syntes extra bra efter kvällens träningspass:
Kanten på strumporna och mina leggings grävde så djupa vallgravar i huden att jag såg ut som en halvfärdig puckelpist länge efteråt. Jag har fortfarande märken kvar nästan tre timmar senare.
Men hormoner är ju himla roligt.
Kanske är det så roligt att man känner för att klä sig i svart.
Kommentarer