Polarn hade som önskemål att vi tidigt på morgonen skulle ordna mysfrukost. Det har jag ingenting emot. Hon beställde färskt bröd, bär, fruktyoghurt, croissant, god müsli och juice.
Inte så dumt.
I övrigt var det samma Corona anpassade helgrutin som vanligt, vi tog en långpromenad.
Någonting har väl blivit lite skevt när det känns som att jag har latat mig som "bara" tagit en 7 kilometers promenad och samlat ihop 15327 steg.
Självklart var det Mello som gällde till kvällen.
Jag funderade lite över att det inför ett av bidragen sades något om att det var viktigt att känna sig ung i kropp och själ (eller om det var sinne). Tänk att det där med ungdomligt är så viktigt. Jag vill nog hellre känna mig frisk och stark. Och i själ (eller sinne) vill jag nog hellre känna mig lite gammal, för det innebär för mig att jag samlat på mig så himla mycket kunskap, erfarenhet och utveckling.
Kan inte gammal få vara lika viktigt som ung?
Kan vi inte börja jobba för att visa styrkan i ålder istället för att kämpa för att behålla ungdom?
Kan vi inte hylla att vi äntligen blivit äldre istället för att fortfarande vara unga?
Liksom tänk om någon ägnat 30 år åt att bygga ihop en stor jäkla frimärkssamling, så är det den som just startat och fått ihop en handfull som får all cred? Skulle inte det vara lite märkligt?
Eller, de flesta håller väl med om att det är himla knasigt att en del lyssnar mer på en åsikt från en privatperson i ett forum på nätet, än på någon som ägnat 30 år åt att studera ett särskilt ämne?
Men inget konstigt med att hylla ungdom över att ha ägnat 30 år åt att få ihop sig själv som människa. För kvinnor i alla fall.
Märkligt att en del värderingar är så svåra att förändra.
Jag känner mig inte fortfarande ung, och jag tänker inte låtsas vilja vara ute och festa hela natten. Jag nöjd över att få somna tidigt och ge min gamla lekamen det den behöver mest.
Kommentarer