Fortsätt till huvudinnehåll

Rastlös

Kansker det vårkänslor.
Kanske är det Corona-tristess.
Kanske är det bara vanlig, hederlig rastlöshet. 
Jag vet inte säkert, men jag vet i alla fall att jag spanar efter projekt. Högt som lågt, stort som smått, realistiskt som drömmande. Jag sparar screenshots som inspiration för saker som säkert aldrig blir av, men det håller mig road för en stund.

Som den här piffiga städskrubben:
Jag går ju alltid igång på ordning och reda. Men det är så klart inte svårt att få snyggt när man tar bort alla saker och bara har kvar tomma lådor.

Eller den här uteplatsen:
Om vi bara hade en mycket större.

Så fin hem-arbetshörna:
Kommer aldrig komma i närheten med herr B.o.B.s idé om vad som är ordning och reda. Men jag har potential med jobb-kontoret. 

Fint fix för gästtoaletten.
Inte helt ouppnåeligt. Måste spana in vinylplattorna från Clas Olsson som så många nämnt.

Och titta här:
Så fin! Inte en blekaste var jag skulle ha plats med den bara. 

Sen har jag tillräckligt med insikt för att förstå att om jag klarade av att njuta av vårt hem som det är, så skulle livet bli lite lättare. Men å andra sidan så får jag ju så sällan njuta av dess potential när resten av hushållet lämnar saker på golv, bord, stolar och bänkar, lämnar dörrar öppna, och lämnar det mesta till att ordnas senare. Inredningsnerven skulle säkert stillas mer om jag faktiskt fick ta del av ett städat hem utan saker som behöver hanteras. Om jag slapp ställa undan disk, stänga hallgarderoben,  plocka undan strumpor och läskburkar, lägga tillbaka kläder, ställa in tandkräm, lägga tillbaka hårborstar, och slapp se alla saker förvaras någon annanstans "så länge" (varje dag) än där det gjorts plats för dem. Vilken blodtryckssänkare det skulle vara att slippa allt sånt.

Men det går inte. Så därför planerar jag hemmaprojekt som inte kommer förändra ett skvatt, men håller drömmen levande. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...