Fortsätt till huvudinnehåll

På plus.

Min hosta har kommit tillbaka, och snoret hakade på. Så nu har jag varit förkyld i några dagar, bara lite förkyld i några dagar, förkyld i några dagar, bara lite förkyld i några dagar och nu börjar jag bli förkyld, igen. Kom och tänka på att jag blir sämre på helgen varje gång, märkligt.
Vilket fall, Polarn är ju mitt största fan så hon verkar ha hoppat på tåget hon med, nu matchar vi med att balansera precis på gränsen till feber, så där så man är på övre gränsen för ens normala temp. Antingen är lite god sömn allt som behövs för att vi ska studsa tillbaka på banan, eller så dundrar vi loss på riktigt imorgon.

Men det har ju varit helg. Jag är en taktiker och håller förväntningarna på en realistisk nivå, jag önskade mig lite mer sömn än till vardags och goda saker att äta.
Jag fick vakna av mig själv mellan 7 och 8 båda dagarna.
Jag fick äta god mat, tårta, godis, chips och jordnötsringar (de finns fortfarande att få tag i, köp innan de tar slut!!)
Woop Woop. Weekend in da house. Nailed it.

Nu ska jag vänta in nästa fantastiska äventyr och se vad de blir av min högra lilltå. Jag tänkte först att det var ett litet skavsår så där på ovansidan, men såg varken blåsa eller sår. Nu har den svullnat, är röd och värker, massor, fortfarande utan blåsa eller sår. Allt på 24 timmar. Man klarar sig med 4 tår, eller hur, speciellt när det är lilltån som ryker va?

Nu ska vi se vad 6 timmars avbruten sömn kan lösa.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer