Alla dessa möten, alla dessa intryck, allt detta att läsa, allt detta att förstå, alla dessa att vara social med.
Lägg till den där sömnbristen av sparkar och knuffar halva natten. För näpp, den goda starten med att barnen sov i egna sängar fortsatte inte och nu är jag för trött för att ta tag i det. Att förlora mer sömn går inte just nu, inte ens för några dagar, så istället hoppas jag att det löser sig självt, jag menar Polarn har sovit i egen säng hela natten två gånger den här veckan, Pyret en gång. Man lever på hoppet.
Klockan 5 går jag upp. För att hinna duscha, klä mig, blåsa håret, svepa en kaffe, borsta tänderna, väcka två barn, säga nej, klä dem, säga nej, fixa hår, säga nej, godmorgonkissa, säga nej, borsta tänderna, säga nej, packa väskor, säga nej, klä på ytterkläder, säga nej, klä på mig själv och sen promenera till förskolan och sen vara på jobbet klockan 8.00.
Men varje morgon när klockan ringer vill jag gråta en skvätt. Jag är trött nu.
Att då sitta ett par timmar på kvällen och leta information, skriva, fundera och fixa, när allt jag vill är att vila, stänga av, få rast och ro är plågsamt.
Nu ska jag göra det barnen gjorde vid läggdags; bara lägga huvudet på kudden, börja andas djupt och somna på några få andetag.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer