Idag har jag spenderat dagen i en svinkall lokal på ett event.
Av någon anledning tänkte inte de ytterst vana arrangörerna på att det måste vara värme i en lokal, om man ska sitta hela dagen och lyssna på föreläsningar.
Halsduk hjälpte inte, kaffe hjälpte inte promenad till restaurang Eken för lunch hjälpte definitivt inte. Själva lunchen hjälpte dock att tina upp mig lite, sen hjälpte det att värmen vid scenen, där vi satt, kom igång av alla lampor, men alla stackars deltagare i mitten och bak i lokalen satt fortfarande med jackor på sig.
Eftersom jag ska vara på samma ställe imorgon tänkte jag att det kunde vara bra att dra på sig den där varma koftan i äkta ull då. Den fina, från Newhouse.
Men nej.
Den hade blivit tvättad.
Den är nu i Pyrets storlek.
Jag hoppas den går att rädda.
Nu hoppas jag också att jag håller värmen imorgon, men jag vet inte hur för vanligtvis väljer jag kläder dagen innan, dock fick jag avbryta det på grund av upprörda känslor.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer