Idag har jag spenderat dagen i en svinkall lokal på ett event.
Av någon anledning tänkte inte de ytterst vana arrangörerna på att det måste vara värme i en lokal, om man ska sitta hela dagen och lyssna på föreläsningar.
Halsduk hjälpte inte, kaffe hjälpte inte promenad till restaurang Eken för lunch hjälpte definitivt inte. Själva lunchen hjälpte dock att tina upp mig lite, sen hjälpte det att värmen vid scenen, där vi satt, kom igång av alla lampor, men alla stackars deltagare i mitten och bak i lokalen satt fortfarande med jackor på sig.
Eftersom jag ska vara på samma ställe imorgon tänkte jag att det kunde vara bra att dra på sig den där varma koftan i äkta ull då. Den fina, från Newhouse.
Men nej.
Den hade blivit tvättad.
Den är nu i Pyrets storlek.
Jag hoppas den går att rädda.
Nu hoppas jag också att jag håller värmen imorgon, men jag vet inte hur för vanligtvis väljer jag kläder dagen innan, dock fick jag avbryta det på grund av upprörda känslor.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer